Bok: Zekamerone. Berättelser ur fängelset av Maksim Znak

Inlagd av Sten Wistrand Bokhyllan, Facklitteratur, Recension fredag, januari 5th, 2024

Zekamerone. Berättelser ur fängelset

Av Maksim Znak

Förord: Valzhyna Mort

Översättare: Hanna Sandborgh & Ola Wallin

Ersatz förlag. 190 sidor. Har utkommit.

 

År 1348 slog digerdöden till och spred skräck och förstämning i Europa. För den kanske mest kända samtida skildringen av dess härjningar svarar Giovanni Boccaccio i inledningen till Decamerone. Det kan tyckas som en märklig början på en bok som annars består av hundra mer eller mindre komiska, burleska och ekivoka historier. Men pesten utgör bakgrunden, då novellerna tänks berättade av tio förnäma florentinare som flytt staden och dess svartruttnande lik för att vänta ut farsoten på landet. För att få tiden att gå berättar de historier för varandra.

Hundra berättelser består även Maksim Znaks Zekamerone av, och det är förstår ingen slump. Men annars är likheterna få, frånsett den munterhet som härskar hos såväl honom som Boccaccio. Det kan synas förvånande när man betänker bokens tillkomst. Den är nämligen till stor del skriven i det belarusiska häkte där Znak som regimkritiker satt fängslad i väntan på rättegång och dom; något frikännande var knappast aktuellt. Vad han beskriver är livet i fängelset. Det är korta texter som lättsamt och inte utan humor beskriver vardagen sådan den gestaltar sig för fångarna. De dagliga rutinerna, och de små avbrotten mot den annars förkvävande ordningen, fångas i ett slags snapshots, ett format som säkert också dikterats av deras tillkomst. Att tala om noveller skulle leda fel, och bokens värde finns i hög grad i just det självupplevda. Till saken hör att Znak även velat roa sina medfångar. Hur texterna sedan lyckats flyga över fängelsets murar är naturligtvis en historia som ännu inte kan berättas.

Znak kidnappades av maskerade män den 9 sep 2020 och internerades i avvaktan på rättegång. Hans ”brott” var att som advokat ha suttit med i oppositionens koordinationsråd, arbetat för valets egentliga segrare Svjatlana Tsichanouskaja och protesterat mot Lukasjenkos valfusk – vilket av åklagaren jämställdes med att ha grundat och lett en extremistisk organisation och konspirerat i syfte att ta makten på olagligt sätt. Den 6 sep 2021 dömdes han till tio års straffarbete och överfördes till Vitsba-3, ett fängelse utanför Chagalls födelsestad Vitsebsk. Men sedan elva månader vet ingen var han befinner sig. Tystnaden är total.

Znak började skriva Zekamerone i häktet före rättegången, ett fängelse som i nästan hundra år ”kunnat ’skryta’ med en imponerande lista över politiska fångar och avrättningar”, skriver vännen Valzhyna Mort i sitt förord: ”Enbart på natten mellan 29 och 30 oktober 1937, mitt under Stalins stora terror, avrättade NKVD-befälen 36 företrädare för den belarusiska kulturen, vetenskapen och konsten i borgens källare med var sitt skott i nacken.” Det är alltså tillvaron i denna gamla fängelseborg som skildras, och man slås av den lågmälda och lättsamma tonen. Utan åthävor registrerar och relaterar Znak vardagliga händelser och det som blir viktigt när det mesta tagits från en. Här kan minsta sak, allt som på ett eller annat sätt bryter rutinen, få betydelse. Det må vara en spindel, en solstråle, ett paket från omvärlden. Lycka kan vara att få tillgång till en insmugglad svart sytråd i stället för de gängse vita.

Internerna är en blandning av mördare, knarklangare och politiska fångar. Men i bjärt kontrast till många vittnesmål från Stalintiden sägs inget om att fängelseledningen spelar ut de kriminella mot samvetsfångarna. I stället slås man av hur alla hjälper varandra och delar med sig av det de har. Att leva tätt tillsammans kräver tolerans och sammanhållning – och ett visst sinne för humor. Man gnabbas och driver med varandra, men på ett undantag när hotar aldrig interna våldsamheter. Inte heller fångvaktarna är några brutala sällar. Men de gör livet surt för de intagna genom att inte bara följa regler in absurdum utan dessutom med sina idiotiska tolkningar av dem. Minsta förseelse rapporteras, och isoleringscellen är ett ständigt hot.

”Min bror är fast besluten att inte låta sig nedslås. I stället hävdar han humorn som överlevnadsprincip”, har Znaks syster Iryna Kozikava sagt i en intervju. Och så tycks verkligen vara fallet. Kommer han att orka? Zekamerone vittnar om en anmärkningsvärd själsstyrka. Men inget tyder idag på någon förändring i Belarus. I brist på folklig legitimitet är det repression som gäller för Lukasjenko vars yttersta garant för överlevnad är Putin. Men den demokratiska oppositionen, nu i exil, lever också. Och den behöver ingen despot, men väl vårt stöd, för sin existens.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.