CD: Cembalokonserter av Martinů, Krása och Kalabis

Inlagd av Sten Wistrand Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor tisdag, juni 20th, 2023

Bohuslav Martinů: Concerto for Harpsichord and Small Orchestra; Hans Krása:  Kammermusik for Harpsichord and 7 Instruments; Viktor Kalabis: Concerto for Harpsichord and Small Orchestra  (Hyperion/Naxos). Speltid: 60’37.

Mahan Esfahani (cembalo), Prague Radio Symphony Orchestra, Alexander Liebreich (dirigent)

Betyg: 

 

Cembalon förknippas med barockmusik. Med Wien-klassicismen tog pianot över som dominant klaverinstrument. Och jag misstänker att fler än en har gett dirigenten och bitvargen sir Thomas Beecham rätt när han beskrev ljudet från en cembalo som två skelett som kopulerar på ett plåttak. Men under 1900-talet väcktes ett nytt intresse för instrumentet, inte minst tack vare Wanda Landowska. Det ledde till att man åter började spela Bach och Couperin på det instrument som de faktiskt skrivit sin musik för. Men det fick även en del tonsättare att upptäcka cembalons klangliga möjligheter. Att romantikerna ratat cembalon är rätt självklart, men för modernisterna kunde dess klang framstå som spännande. Mest kända är kanske Manuel de Fallas och Francis Poulencs cembalokonserter från 1926 respektive 1928 – båda skrivna för Landowska. Men det finns fler verk att upptäcka.

Att Bohuslav Martinů skrev en konsert, närmare bestämt 1935, är allt annat än förvånande. Som musikantisk böhmare med neobarocka drag framstår han som klippt och skuren för uppgiften. Och ja, resultatet är verkligen lyckat. Det kan man förvisso sig om genom att höra ett nytt album, där Mahan Esfahani spelar tre tjeckiska verk för cembalo. Förutom Martinůs verk får vi höra Hans Krásas Kammarkonsert från 1936 och Viktor Kalabis’ konsert från 1975.

Titeln på Krásas verk låter ana en koppling till Hindemith, men musikens karaktär får mig snarare att tänka på Kurt Weills sånger. Att Kalabis intresserade sig för cembalon är inte så konstigt då han var gift med den framstående cembalisten Zuzana Růžičková (som till skillnad från Krása överlevde Auschwitz) som också uruppförde verket. Kalabis tillhör en tonsättargeneration tjecker som är förhållandevis okänd utanför hemlandet, men den här konserten visar att han, liksom Miloslav Kabeláč, borde fram i ljuset.

Är man det minsta nyfiken på tjeckisk musik och på hur cembalon kan te sig i 1900-talskostym är den här skivan ett fynd.

_________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.