CD: The Song Is You med Enrico Rava och Fred Hersch
Recension, Skivhyllan, Skivor torsdag, september 8th, 2022
Enrico Rava & Fred Hersch: The Song Is You (ECM/Naxos). Speltid: 42’51.
Enrico Rava (flygelhorn), Fred Hersch (piano)
Betyg:
Release: 9 sep 2022
I somras kunde vi höra den 84-årige saxofonisten Charles Lloyd spela i Stockholm. Trumpetaren Enrico Rava är bara 83 år, han fyllde den 20 augusti, så det är inte så konstigt att han också håller igång. Förra året kom ett enastående album, Edizione Speciale (ECM), där han spelade tillsammans med en en eminent sextett och för tre år sedan kunde vi glädja oss åt Roma (ECM) där han slagit sig ihop med bland andra saxofonisten Joe Lovano för att lyckliggöra publiken. Nu är det dags för The Song Is You. Det är ett lite annorlunda album, nog det mest lågmälda och minimalistiska jag hört av Rava. Vid sin sida har han pianisten Fred Hersch, och så är det bra med det. Det räcker gott. Man ska alltså inte förvänta sig något i stil med de två tidigare skivorna där en suverän och drivande rytmsektion var med om att sätta sin prägel på musiken.
Enrico Rava juli 2009. Foto: Marek Lazarski.
Rava har som inspirationskällor nämnt såväl New Orleans som Ornette Coleman. Här är det definitivt mer Coleman än dixieland som gäller – och så Thelonius Monk, förstås. Monk svarar för två av bidragen. Men Rava vore inte Rava om han inte på något sätt lyckades smyga in en sångbar italiensk melodik även i det rytmiskt mer staccatoartade. Det bör kanske också sägas att Rava här, liksom på andra sena inspelningar, lagt trumpeten på hyllan för att helt ägna sig åt flygelhornet.
Kanske lite överraskande lämnar Rava åt pianisten att ensam slutföra sessionen. Det gör Hersch med en lyriskt känslig version av ”Round Midnight”. Och vid närmare eftertanke är det kanske inte så överraskande. Faktum är ju att pianisten Giovanni Guido helt solo fick avrunda albumet Roma.
För den som älskar Rava för hans ”La Strada-stämningar” och för hans coola regnvåta asfaltjazz i neonljus är The Song Is You kanske inte det optimala albumet. Men ge det lite tid och det öppnar sig. Det pågår hela tiden något under den rofyllda ytan. Skivomslaget ser ut som ett verk Lucio Fontana, även om det rör sig om en målning och inte tre snitt i en duk. Hur som helst är det väl valt.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
