CD: El faro med Sirocco och Halfa med Jon Balke Siwan
Recension, Skivhyllan, Skivor torsdag, maj 12th, 2022Jon Balke Siwan: Halfa (ECM/Naxos). Speltid: 45´29.
Mona Boutchebak (sång, kwitra), Derya Turkan (kemençe), Bjarte Eike (barockviolin), Helge Norbakken (slagverk), Pedram Khavar Zamini (tombak), Per Buhre (sång, viola), Jon Balke (keyboard, elektronik, tobak), Barokksolistene
Betyg:
Sirocco: El faro (Sirocco Music/EmuBands). Speltid: 53’34.
Sofia Berg-Böhm (sång, klockspel, stålsträngad gitarr), Patrik Bonnet (gitarr, oud, palmas), Hanna Stenlund Monthan (cello, sång), Fredrik Gille (slagverk, sång)
Betyg:
–
–
–
Norske pianisten Jon Balke har en varierad diskografi bakom sig tillsammans med bland andra Magnetic North Orchestra och slagverksensemblen Batagraf. Men han har också gjort ett soloalbum. På senaste albumet vänder han blicken mot Andalusien, närmare bestämt dess ibero-arabiska tradition. Under medeltiden var trakten morisk, Al-Andalus, och här utvecklades en högkultur som ännu sätter sina spår. Liksom för att understryka det produktiva kulturmötet låter Balke de åtta stråkmusikerna i Barokksolistene möta musiker och instrument från andra traditioner, som Pedram Khavar Zamini på tombak (en persisk truma) och Derya Turkan på kemençe (ett stråkinstrument med rötter i runt östra Medelhavet och Mindre Asien). Lika viktig är den algeriska sångerskan Mona Boutchebak vars röst i hög grad sätter sin prägel på musiken. Texterna är arabiska dikter från medeltiden, men det är Balke som svarar för tonsättningarna. De har omisskännligt arabiska drag men präglas också av en meditativ stämning. Den senare för med sig en viss monotoni, men allt är mycket vackert.
En annan grupp som också odlar kulturmöten är den svenska kvartetten Sirocco som arbetar med texter på jiddisch, ladino, hebreiska och arabiska. Musiken blandar traditionellt och nyskrivet, där inte minst gruppens gitarrist Patrik Bonnet svarar för många bidrag. El faro, Fyrtornet, kallar man sitt nya album, eftersom man valt havet som genomgående tema, havet som förbinder kontinenter och låter vinden blåsa fritt. Så rör vi oss från Turkiet över Andalusien till Amerika. Melodierna, oavsett deras musikaliska rötter fångar en direkt, och Sofia Berg-Böhm bär fram dem på ett alltigenom övertygande sätt. Hon förmedlar en stark underliggande känsla som inte kan undgå att beröra. Till det kommer varierade arrangemang som också bygger upp stämningen. Sirocco har vissa likheter med Jon Balke Siwan men gruppen är mer präglad av judisk än av arabisk tradition, och musiken är mer utåtriktad och varierad. Med El faro ger de oss både ljuset och skuggorna.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion