Optimism enligt Schumpeter

Inlagd av Dixie Ericson Dixit torsdag, augusti 26th, 2021

Björnmöten har blivit ett arbetsmiljöproblem inom skogsindustrin. Så löd rubriken i ett inslag i mitt regionala nyhetsprogram på tv. Ensamarbetande personal stöter ibland på björn när hen stiger ut ur maskinen för att märka upp avverkningsområden. Det är en rubrik som underförstår människan oinskränkta rätt till naturen. Natur som hämmar produktionen är naturligtvis en styggelse. I det här fallet trodde en representant att björnmötena i slutändan skulle kunna hämma rekryteringen av arbetskraft.

Av nyhetsrapporteringen styckevis intagen  framgår det rätt tydligt att vi lever i en mångstämmig existentiell och svårlöst konflikt mellan människa och natur. Klimatet får man väl räkna dit. I en annan nyhetssändning hör jag en exklusiv sko- och klädhandlare på Södermalm i Stockholm berätta lustfyllt om hur shoppingen tar sig  och därmed får hjulen att snurra. Det låter härligt. Lite tungt tycker handlaren att det är att vissa produkter i sortimentet från Asien inte är tillgängliga just in time, som det heter. Men snart nog rättar det till sig och sortimentets luckor fylls igen. Tror  han.  Det är bra att produktionen och tillväxten ökar. Vi får mer pengar att handla ytterligare produkter för. Det gäller att hänga med i modets skiftningar och låta hjulen rulla.

Och på tal om hjul så är det fantastiskt vilken ekonomisk framgång som de företag haft som introducerat den s k elsparkcykeln i Stockholm. En produkt i rättan tid för att de med balansen i behåll ska kunna färdas klimatsmart och snabbt de sista kilometrarna till så många förrättningar som möjligt för att ta del av  konsumtion av upplevelser och prylar som den välbärgade medelklassen vill få in i sitt livsflöde. En mig närstående 95-åring tycker att det vore att kul att kunna testa detta fortskaffningsmedel. Hen tog körkort när hen var över fyrtio och längtar förgäves efter att få köra motorcykel.

Det är inte att tillråda men kul kan det vara. Allt roligt bör förbjudas tycker somliga –men det finns problem med elsparkcykeln. Ett kundsegment är vårdslösa parkerare; de släpper cykeln i farten för att inte bli sinkade. Tid är pengar. Var fordonet hamnar är inte vederbörandes problem. Och att det skulle vara klimatsmart tillhör nog den kommersiella mytologin där reklambranschens magiker gräver djupt och ger varje halvsanning en förförisk yta av samhällsnytta.
Det finns också ett annat välbärgat kundsegment som understundom tar sig ett järn eller en ”snort” i veckoslutet. Det är inte förenligt med god trafiksed att framföra elsparkcykel med kokainet och/eller alkoholen dansande tango i blodomloppet. Där vin går in, går vettet ut, heter det i skriften.

Ibland tycker jag med mina slumpmässiga nedslag i samtidens förgrenade feta nyhetsflöden att döma att vi är inne i en era av kreativ förstörelse av samhället i nationalekonomen Joseph Schumpeters mening. Precis som den agrara revolutionen i Sverige med hårda nypor skapade om bondelandet till ett kapitalistiskt industrisamhälle.
Nu lever vi i den senkapitalistiska eran,  där politikerna snor som vindflöjlar. Men där alltid det viktigaste är tillväxten och en nästan sagolik teknologi finns att tillgå för rationaliseringar, Marknaden är kung och kontanterna har blivit digitala och på väg åt kryptohållet. Där man kan tjäna pengar på – vadå? Mycket går inte ihop vad gäller produktion och utsläpp men Schumpeter erbjuder en optimistisk tankeflykt som utgång. När kapitalismen i sin ohämmade jakt på marknadsandelar och vinstutdelningar i sin kreativa förstörelse, nästan har sågat av den gren mänskligheten lever på, kommer åtföljande lågkonjunkturer att erbjuda möjligheter för kapitalägare, entreprenörer och driftiga individer att omskapa samhället till något helt annat ­och förhoppningsvis med hjälp av en mer hållbar kapitalism. Jokern är teknologin. Den kanske ersatt oss för gott. Offren kommer hursomhelst att vara förskräckande många och det mänskliga lidandet enormt. Man historiens grävskopa har alltid kört över folk och utlämnat många mänskliga offer åt lidande och död. Vad gör det om Kalmar och Stockholm delvis står under vatten. Då finns där goda möjligheter till båtuthyrning och katastrofturism.

Dixie Ericson är kulturskribent