CD: Missa solemnis av Andreas Hallén
Recension, Skivhyllan, Skivor, Uncategorized söndag, juli 4th, 2021
Andreas Hallén: Missa solemnis. (Swedish Society Discofil/Naxos). Speltid: 62’41.
Pia-Karin Helsing (sopran), Maria Forsström (alt), Conny Thimander (tenor), Andreas E. Olsson (bas), Lars Nilsson (orgel), James Jenkins (piano), Lars Sjöstedt (celesta), Erik Westberg Vocal Ensemble, Erik Westberg (dirigent)
Betyg:
Nyligen kom ett album med tre mer eller mindre negligerade svenska kvinnliga tonsättare. Men även män försvinner förstås i glömskan. Andreas Hallén (1846–1925) var på sin tid en betydande man inom svenskt musikliv. Men man kan knappast påstå att konsertsalarna, operahusen eller skivbolagen slåss om hans verk idag. Själv har jag bara en skiva sedan tidigare och den har jag inte spelat på år och dag. Vad jag kan se finns totalt tre skivor med hans verk, vilket gör honom aningen sämre företrädd än den samtida Elfrida Andrée. Nu kommer i alla fall en fjärde: Missa solemnis.
Skriven 1922 är det ett mycket sent verk av hans hand. Besättningen är rätt originell, där fyra sångsolister och en kör ackompanjeras av orgel, piano och celesta. Hallén påpekade själv att han avstod från att blanda in en orkester av rent uppförandepraktiska skäl.
Första satsen, ”Kyrie”, har en mycket betagande och innerlig melodi. Efter hand blir det lite tråkigare med onödigt långa satser. Men visst återkommer fina melodier, som den psalmliknande i ”Sanctus”. Bäst är Hallén i de nedtonade och lyriska partierna.
I en intervju påpekade han att mässan är tänkt för kyrkorummets akustik och att han inte trodde på ett framförande i en konsertsal. Här uppstår problemet att inspelningen inte lyckas förmedla någon mäktig katedralklang. Ljudet kan också bli skarpt och oskönt när kör en och solisterna, i vissa fall lite ansträngt, tar i. För att riktigt komma till sin rätt är det nog så att Missa solemnis bör avnjutas live i ett stort kyrkorum – precis som tonsättaren själv ansåg.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion
