CD: Look for the Silver Lining med Isabella Lundgren
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor torsdag, april 8th, 2021
Isabella Lundgren: Look for the Silver Lining. (Ladybird/Naxos). Speltid: 41’35.
Isabella Lundgren (sång), Carl Bagge (piano), Niklas Fernqvist (bas), Daniel Fredriksson (trummor) och stråkar (Damon Taheri, Fred Lindberg, Henrik Naimark Meyers och Hanna Helgegren)
Betyg:
–
Med Look for the Silver Lining är Isabella Lundgren tillbaka i The Great American Songbook, en repertoar hon är lika hemma i som fågeln i sitt rede och vargen i sin lya. Låtarna har sitt ursprung inom musikalen snarare än inom jazzen, men i Lundgrens tolkningar får de ofta ett tydligt jazz-stuk. Det förstärks av att hon, precis som på höjdaralbumet Where is home, backas upp av en klassisk jazztrio med Carl Bagge på piano, Niklas Fernqvist på bas och Daniel Fredriksson på trummor. De förstärks av fyra stråkar och man hade kanske kunnat tänka sig en albumtitel i stil med ”Isabella with Strings”. Men det hade trots allt varit missvisande. Genrebeteckningen ”med stråkar” skulle leda associationerna åt fel håll. Där får ju stråkarna ofta svara för det lite softa och smäktande ljuva, medan de på Look for the Silver Lining används mycket mer varierat. Dessutom rör det sig här om en stråkkvartett och inte en stråkorkester vilket bara det ger ett annat sound. Sedan ska det sägas att smeksamma stråkar kan ge en nästan smärtsamt vacker effekt – som på Lady in Satin, där de utgör kontrast till Billie Holidays nu krackelerade men ack så uttrycksfulla stämma.
Jag kan inte komma på någon svensk sångerska vars uttryck och timbre ligger lika nära amerikansk tradition som Isabella Lundgren. Samtidigt är det viktigt att påpeka att hon är helt sin egen och inte imiterar vare sig Billie Holiday eller Judy Garland eller någon annan.
Kanske blir man lite förvånad över att hitta två sånger ur Sound of Music på albumet, dels titellåten, dels ”Climb Ev’ry Mountain”. Men jag lovar att de inte låter som vi är vana vid från filmen (och definitivt inte som Laibachs versioner heller). Lundgren och hennes musiker har dragit ner tempot, skalat av det lite käcka och utvunnit nya och mer sårbara kvaliteter ur de välkända melodierna. Till albumets höjdpunkter hör också en mycket innerlig version av Chaplins ”Smile”.
”Den som har ett Varför att leva uthärdar nästan varje Hur”, citerar Lundgren filosofen Friedrich Nietzsche i skivkommentaren (fast på engelska). Hon hade också ha kunnat citera den ungerske poeten Gyula Illyés: ”Den som smeker mitt öra med lättsinnig tröst / förolämpar mig i min sorg.” Hur som helst skyr hon det glättiga och tillrättalagda men vill förmedla tröst och hopp. Mycket riktigt får ”What a Wonderful World” avsluta skivan.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
