CD: Rhízōma av Anna Thorvaldsdottir
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor onsdag, januari 6th, 2021Anna Thorvaldsdottir: Rhízōma: Hrím*; Hiddenˆ; Dreaming°; Streaming Arhythmia*. (Sono Luminus/Naxos). Speltid: 57’44.
Justin DeHart (piano)ˆ, Caput Ensemble*, Snorri Sigfús Birgirsson (dirigent)*, Iceland Symphony Orchestra°, Daníel Bjarnason (dirigent)°
Betyg:
–
Med rhizom avses ett speciellt rotsystem som förgrenar sig åt olika håll och som kan växa i ena änden och dö i den andra. Begreppet har sedan tagits upp inom filosofin för att beteckna en icke-hierarkisk struktur som fortplantar sig i olika riktningar.
Rhízōma är också titeln på ett album av den isländska tonsättaren Anna Thorvaldsdottir. Det rymmer fyra verk: Hrím och Streaming Arhythmia för kammarorkester, Dreaming för symfoniorkester och Hidden för piano. De fem korta satserna i detta verk spelas emellertid inte i en följd utan interfolieras av Dreaming och Streaming Arhythmia. Tillsammans bildar de ett slags helhet som fått beteckningen Rhízōma och som kanske kan ses som ett enda verk. Arrangemanget gör hur som helst ett mycket genomtänkt intryck.
Musiken är huvudsakligen lågmäld även om pukorna vid ett tillfälle duellerar. Det är en suggestiv och smått hypnotisk klangvärld som man dras in i och absorberas av – allt rasande skickligt instrumenterat. Hrím utsågs för övrigt av Icelandic Music Awards till årets komposition 2010 med motiveringen: ”Ett kraftfullt stycke, tätt sammanvävt, personligt och övertygande med ett starkt musikaliskt språk”. Det är bara att instämma.
Där den isländske tonsättargiganten Jón Leifs (1899–1968) i sina naturinspirerade verk drogs till eruptiva vulkaner och gejsrar går Thorvaldsdottir snarare ner i jorden och myllan och det föränderligt myllrande organiska liv som utspelar sig där. Pianot behandlas som ett slagverk med spel på strängarna, ofta dovt och dämpat men ändå hotfullt mullrande. Jag föreställer mig att det är så här det skulle låta om vi hade en oändligt mer utvecklad hörsel och lade örat mot marken. Det är musik som söker sig fram, skjuter nya skott, trevande i underjorden, drömmande i mörker.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.