CD: Orkesterverk av Anna-Lena Laurin
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor torsdag, december 17th, 2020Anna-Lena Laurin: Orchestral Works: Concerto in Memoriam*; Autumn Fields°; Fountain of Youth˜; Song of Juniperˇ (Vanguard Music Boulevard) Speltid: 56’46.
Gustav Melander (trumpet)*, Amalie Stalheim (cello)°, Anders Bergcrantz (trumpet)˜, Iris Bergcrantz (sång)˜, Malmö Symphony Orchestra*°, Paul Mägi (dirigent)*°, Norrlandsoperan Symphony Orchestra˜, Ingar Bergby (dirigent)˜, Gothenburg Symphony Orchestraˇ, Joana Carneiro (dirigent)ˇ
Betyg:
–
Att Anna-Lena Laurin behärskar konsten att skriva för orkester visade hon med eftertryck på albumet Quests från förra året. Där tyckte jag mig höra ekon från Debussy och Ravel, Takemitsu och tysk expressionism. Det var både raffinerat och dramatiskt och med stor känsla för klang. Verken på det nya albumet är mindre franskorienterade men laddade med uttryckskraft. Laurins jazziga ådra ger sig också till känna, inte minst i Fountain of Youth, där hennes jazziga man och dotter, Anders och Iris Bergcrantz, medverkar på trumpet och med sång och förmedlar en air av Gershwin. Trumpeten har även en soloroll i Concerto in Memoriam, men här är Gustav Melander solist. Det är skivans längsta verk och skrevs till minne av Laurins mor. Det må vara en sorgesång, men den är full av bångstyrigt liv. Den expressiva, nästan aggressiva inledningen följs av nästan uppsluppna och storbandsjazziga inslag i mellansatsen innan allt slutligen kommer till ro.
I Autumn Fields, med Amalie Stalheim på cello, får Laurin utlopp för sin melodiska ådra medan vi i Song of Juniper (Sång till enen) tas till Laurins karga halländska barndomslandskap. Här finns ett visst släktskap med bohuslänningen Åke Hermanson (varför i all världen spelas han inte mer?) och med Karin Rehnqvists tidiga orkesterverk. Kanske kan man också säga att Laurins hyllning till enen är den musikaliska motsvarigheten till Harry Martinsons dikt om enbusken: ”Han brukar borsta nordanvinden. / Hans kvistar är sega som senor. / Med det kargaste härdar han ut, / men doftar ändå, har ändå behag.”
Det här är ett album för alla som är det minsta intresserade av ny svensk orkestermusik – eller av engagerande orkestermusik över huvud taget.
__________
Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion.