Teater: Innersta rummet
Recension, Scen söndag, oktober 18th, 2020Lerbäcks Teater, premiär 16 okt 2020
Manus och regi: Johan Gille
Kostym: Jenny Gille & ensemblen
Scenografi: Johan Gille & ensemblen
Lerbäcks teater kämpar för sin överlevnad ute i den lilla kyrkbyn i sydnärke. Den har lockat hundratusentals till sina återkommande farser, friluftsteatrar och pusseldeckare, långt ifrån de trygga och säkert finansierade kulturinstitutionerna i länshuvudstaden – lika långt borta från kulturpris eller andra etablerade erkännanden, eftersom deras verksamhet inte anses ”kulturell” nog.
Men där sitter publiken, komna från både villorna i Örebro och från gårdarna på sydnärkes landsbygd – och de vill inte vara utan ”sin” teater. Nu köper de till och med de tomma stolar som teatern måste upplåta för att klara coronakraven.
Det här har ingenting med själva uppsättningen av nya deckaren Innersta rummet att göra. Men jag kan inte låta bli att tänka på det, det är en del av den mycket speciella, nära och familjära stämning som ger Lerbäcks teaterstycken en särskild kvalitet. Och dä – märk väl – utöver den konstnärliga och tekniska kvalitén som är lika hög som vanligt.
Ja, jag skulle faktiskt säga att Johan Gille, som för första gången ensam har skrivit manus, har kommit ett steg längre än vanligt. Redan i början låter han de olika karaktärerna , som möts på kursgården ”Drömbacka”, presentera sig själva. Det blir små miniöden och ett effektivt sätt att skapa ett större djup i karaktärerna än vad vi brukar få här.
När en av dem, spelad av Mats Eklund, hör livsödena brister han ut i ett oförhärmeligt: ”Nämen, vafan, tillsammans är vi är som gjorda för att fixa decenniets bankrån!”
Det blir en härlig och komisk upptakt på det som sedan utvecklar sig till att bli den mer traditionella pusseldeckaren med många invecklade turer och talrika ledtrådar. Men dessförinnan gläds jag också åt den udd som riktas mot den uppsjö av gårdar, kurser och självträningsprogram som för 15-20 år sedan grasserade i vårt land. ”Find your perfect you” och andra kurser som ensemblen här vällustigt ironiserar med, anförd av kursgårdens flummige ledare, spelad av den härligt sladdrige Fredrik Andersson i flower-powerdräkt och antaget indiskt gurunam
Sedan blir det rörigare. Men det hör också till. Någonstans i tredje akten, är i alla fall jag vimmelkantig av alla olika telefonbesked, färdvägar eller släktskap, att jag egentligen ger upp att gissa på mördaren. Ännu värre blir det när mördaren väl avslöjats, för då måste man förklara hur allting gått till, vilket nästan tar längre tid än att se det hända…
Jag överdriver förstås lite och jag ska tillstå att en av de avgörande ledtrådarna faktiskt fastnade hos mig – med gott resultat.
Tekniken att spela mot inspelade videofilmer behärskar Lerbäck med briljans, den här gången skapar filmduken ett extra rum, just det ”Innersta rummet”. Mat, servering och bemötande är i toppklass. Må denna nöjespärla bestå och även någon gång få sitt erkännande som mötesplats för de sköna konster som vardagligt folk vill ha.
Martin Dyfverman Länsradion och kulturdelen.com
