CD: The Prison av Ethel Smyth
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor tisdag, september 29th, 2020
Ethel Smyth: The Prison (Chandos/Naxos). Speltid: 64’00.
Dashon Burton (basbaryton), Sarah Brailey (sopran), Experiental Chorus, Experiental Orchestra, James Blachly (dirigent)
Betyg:
Efter förra årets succé med dame Ethel Smyths stora Mässa i D återkommer nu Chandos med en inspelning av hennes symfoni The Prison från 1930. Det är ett brett anlagt verk, dryga timmen långt, för sopran, basbaryton, kör och orkester – och hade man inte undertiteln ”symfoni” är jag inte så säker på att man skulle ha gissat på den genren utan kanske på en kammaropera eller ett lyriskt oratorium. Texten utgörs nämligen av en dialog och verket är uppdelat i två avdelningar (akter) med åtta satser (scener) i varje. Smyth har kort sagt satt sig över de flesta symfonikonventioner. Kanske kan man närmast jämföra med Alexander von Zemlinskys Lyrisk symfoni (1924), men den består trots allt av tonsatta dikter. Hos Smyth är det en oskyldigt dödsdömd (basbarytonen) som har en dialog med sin själ (sopranen) om att nalkas döden och finna ro.
Dame Ethel Smyth (1858-1944).Efternamnet uttalas “Smajth”. Smyth hade f.ö. själv erfarenhet av att sitta i fängelse, dock inte som dödsdömd. Men hon fick sitta av två månader för sitt engagemang i suffragettrörelsen i början av 1900-talet. (Foto från den 31 januari 1922.)
Liksom mässan är det alltså ett stort verk för många medverkande, men det är mer återhållet och lågmält lyriskt. Det vänder sig snarare inåt än utåt. Här finns ofta en brittisk ton av det slag som man gärna associerar med Ralph Vaughan Williams. Att hennes orkesterbehandling är suverän visar redan de första takterna. Och när man hör det underbart läckra orkestermellanspelet ”The first glimmer of Dawn” undrar man om kanske Benjamin Britten studerat det innan han skrev mellanspelet ”Dawn” till sin opera Peter Grimes.
Man kan tycka att det är en mindre skandal att detta faktiskt är den första inspelning av verket som gjorts. Desto mer tacksam får man vara över att den är så lyckosam och att man valt solister, Dashon Burton och Sarah Brailey, vilkas lyriskt vackra röster är helt i samklang med musiken. Den här inspelningen bekräftar och understryker att det är dags att betrakta den på alla sätt färgstarka Ethel Smyth som en av Englands verkligt betydande tonsättare.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
