Novell: Liktjuven av Robert Louis Stevenson
Bokhyllan, Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skönlitteratur måndag, december 25th, 2017Liktjuven
Robert Louis Stevenson
Översättare: Arthur Isfelt
Hastur förlag. 48 sidor. Har precis utkommit.
I ”På spåret” gick färden i fredags till bland annat Edinburgh. En ledtråd var att Robert Louis Stevenson kom härifrån. Sedan fick vi veta att man på vissa kyrkogårdar i staden under 1800-talet uppförde stabila järngaller över gravarna för att förhindra att liken grävdes upp och såldes till samvetslösa anatomer. Däremot nämndes ingenting om sambandet mellan Stevenson och liktjuvar. Men det finns. Precis lagom till jul publicerar nämligen bokförlaget Hastur en översättning av hans novell Liktjuven från 1884, komplett med samtliga originalillustrationer från julnumret av Pall Mall Gazette, där berättelsen först publicerades. Det är en gruvlig, eller om så vill, gravlig historia.
Den tar sin början på ett värdshus i Debenham, Suffolk, där två gamla läkarbekanta, Fettes och Macfarlane, råkar stöta samman. Man anar att de har ett förflutet som de nog helst skulle begrava i glömska. Men historien rullas upp, och vi förs bakåt i tiden och norrut till Edinburgh för att slutligen hamna på kyrkogården i Glencorse strax söder om den skotska huvudstaden. De två läkarna är unga och ambitiösa och står högt i kurs hos den store anatomen K– som ger dem förtroendet att skaffa fram lik till undervisningen. Det är en minst sagt ljusskygg hantering, men har man tagit ett steg är det lätt att ta ett till och ett till ända tills … Och så slutar novellen med vad man kan kalla en Edgar Allan Poe-effekt av fasa.
Robert Knox (1793-1862),här på ett porträtt från ca. 1830.
Stevenson anknyter till de händelser som kommit att kallas The Burke and Hare Murders. År 1828 mördade kumpanerna William Burke och William Hare inte mindre än 16 personer och sålde liken till den berömde och beryktade läkaren Robert Knox som var verksam i Edinburgh och starkt bidrog till stadens rykte som världsledande när det gällde anatomistudier. När studenterna flockades runt honom blev det brist på lagliga ”preparat” och dr Knox tog till vad vi kan kalla okonventionella metoder. Men av detta skapade Stevenson en helt egen historia. Och att han kan berätta en historia vet alla som läst skräckklassikern Dr Jekyll och Mr Hyde och äventyrsböckernas äventyrsbok, Skattkammarön.
Litteraturen har en förunderlig förmåga att skildra det obehagliga så att det väcker ett slags paradoxalt välbehag att läsa om det. Man fascineras av det fasansfulla, tjusas av det fruktansvärda. Den engelske 1700-talsfilosofen Edmund Burke myntade begreppet ”det sublima” för denna speciella effekt som Liktjuven i hög grad levererar. Det är bara att krypa upp i favoritfåtöljen när mörkret faller, dra filten om sig och i skenet av ett fladdrande ljus, och med en mugg het glögg i närheten, uppslukas av Stevensons berättarkonst.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
