Bilderbok: Titta Hamlet av Barbro Lindgren och Anna Höglund

Inlagd av Sten Wistrand Bokhyllan, Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skönlitteratur onsdag, september 20th, 2017

Titta Hamlet

Barbro Lindgren (text) och Anna Höglund (bild)

Karneval förlag. 30 sidor. Har utkommit.

 

Hamlet är en ledsen kanin med slokande öron och hans dumma farbror en råtta. Laertes är en räv, och Hamlets faders vålnad påminner om Mårran.

”Titta Hamlet. Hamlet inte glad.” Nej, han ser rätt sorgsen där han står i det bleka månljuset och blickar mot det dystra slottet. Han verkar nyss ha kommit för han har ställt en liten resväska på marken i närheten av en stubbe. Han kastar en lång skugga framför sig och har på hjässan en liten krona som verkar mer passa en prinsessa än en prins. Allt förebådar sorg och död. Så vänder vi på bladet, och titta, nu står Hamlet med böjt huvud vid sin pappas grav. Han har kommit i jorden så nyss att spaden fortfarande står kvar – och i en trappuppgång i bakgrunden står minsann Hamlets mamma och hånglar med Hamlets farbror. ”Hamlets mamma dum.”

Så sitter stackars Hamlet ensam på sin säng med det blodröda täcket i det kala och grå rummet. Kronan har hamnat på golvet, men i rummet bredvid ligger hans mamma och farbror i samma säng framför en blodröd gardin; farbrodern kramar ömt sin krona. Han är ”jättedum”. Sedan går det som det går och som det måste gå. ”Hamlet svärdar Ofelias pappa”. Ofelia blir galen och ”ramlar vattnet”. Ofelias bror svärdar Hamlet. Hamlet svärdar Ofelias bror. Hamlets mamma dricker farlig saft och dör. Hamlet svärdar ”skumma pappan”. Nu är alla döda.

Vad är nu detta? Ja, det är ju historien om Hamlet förstås. I koncentrat. Så här kan det låta hos Shakespeare i Hagbergs översättning: ”O, där brast ett ädelt hjärta. – Dyre prins, god natt! Må änglaskaror sjunga dig till ro.” Men man kan ju också nöja sig med att säga: ”Gonatt, gonatt!” Det gör Barbro Lindgren.

Titta Hamlet heter hennes senaste bok, ett slags pekbok i linje med den tidigare Titta Max grav!. En bilderbok, alltså. För barn? Nja. Men man vet aldrig. Barns vägar äro, liksom Guds, outgrundliga. Så kanske hittar någon minsting fram till Titta Hamlet och blir förundrat betagen. Själv brukade jag som barn i ett konstlexikon vi hade därhemma bläddra fram en målning från inkvisitionens tortyrkammare. Den stod jag sedan länge och begrundade.

Men det är nog ändå en vuxen publik som i första hand kommer att gotta sig åt denna volym med underbart kongeniala bilder av Anna Höglund. För hur det nu är, så bygger en hel del av effekten och komiken på att man kan sin Hamlet, modell Shakespeare. Och att Barbro Lindgren har fastnat för den historien är ju inte så konstigt. Hon har ju en väldokumenterad dragning åt döden och den mänskliga existensens tragik och absurditet. Hennes och Höglunds respektfullt vanvördiga version är hur som helst helt oemotståndlig.

__________

Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion.