Roman: Aftonland
Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur torsdag, mars 2nd, 2017Therese Bohman
Aftonland
Norstedts. 229 sid
”Det var så mycket i hennes liv som bara blivit.” Den meningen karaktäriserar väl det liv, som romanens huvudperson inte klarar av att leva och ta ansvar för. Karolina Andersson är professor i konstvetenskap vid Stockholms Universitet. Hon undervisar (vilket hon inte tycker är särskilt roligt) och handleder doktorander.
I romanens början målar hon om och inreder sin trea på Söder. Hon har lämnat Karl Johan efter 11 års samboskap. Alldeles för sent, tycker hon. Hon har egentligen aldrig tyckt om honom, än mindre älskat. Men han var attraktiv på ett visst sätt, en snobb i de kulturella kretsarna, på auktionshusen och på vernissager. Hon misstänkte, att han var henne otrogen. Så därför inledde hon två förhållanden samtidigt. för säkerhets skull. Det måste vara rättvist!
Det verkliga livet med människor, sol, regn, dofter skrämmer henne. Värst är soliga söndagar. Då är det bra på Institutionen; tyst, grått, instängt, inga pladdrande arbetskamrater. Eller att tillbringa en eftermiddag på Naturhistoriska Museet bland uppstoppade djur. Ordning och reda. Hon kände sig verkligen trygg av ordningen till skillnad från hennes känslostyrda konst.
Karolina dövar sin ensamhet med vin och sex. Hon kallar sig själv missbrukare och vill egentligen förändra sitt liv. Män attraherar henne och hon gillar att känna sig sedd och bekräftad. Det är bara rättvist!
Så kommer doktoranden Anton Strömberg in i hennes rum och hennes liv. Charmig, slarvig, självsäker. För dialogen. Hon krymper. Han har tillbringat första året av sina doktorandstudier i Berlin. Och nu kanske hon vill kolla? Fett häftigt!
Antons uppträdande både attraherar och irriterar Karolina. Han är så säker och överlägsen. Men utan att avslöja något blir det Anton, som sänker blicken, tittar bort, blir torr i munnen och fumlar med sina papper. För det är något som inte stämmer. Karolina handlar instinktivt och effektivt. Hon blir en vinnare och hämnare. En vinnare inför sig själv och konstvetenskapen och en hämnare på Anton och en kollega.
Språket är effektivt. Det är en klassmarkör, det anger ålder och status. Aftonland är en idéroman. Och det gäller att hänga med i associationerna till epoker, konst och litteratur. Det är utmanande och roligt! Jag rekommenderar Aftonland varmt.
—
Anita Ulvdell
