CD: Dance med Colin Vallon Trio
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor onsdag, mars 1st, 2017
Colin Vallon Trio: Danse (ECM/Naxos). Speltid: 46‘02.
Colin Vallon (piano), Patrice Moret (bas), Julian Sartorius (trummor)
Betyg:
Efter Rruga och Le vent är det dags för Danse, det tredje albumet på ECM från schweiziska Colin Vallon Trio. Här har man gått ytterligare ett steg mot förenkling och driver upprepningen som princip än längre än tidigare. Det finns naturligtvis en risk att hamna i det stillastående och tråkiga, men trion laddar musiken med en intensitet som gör att man sitter på spänn. Att trion inte har något principiellt emot det melodiska visar annars redan den betagande ”Sisyphe” som inleder albumet, och i ”Kids” tar man fram sin lekfulla sida. Titellåten ”Danse” kanske förvånar, i alla fall om man förväntar sig dansmusik av sedvanligt slag. Här är dansen uppbruten och rytmen stötig, liksom haltande.
Skulptur av Jean Tinguely. Foto: Roland zh.
I ”Tinguely” bringar trion sin landsman Jean Tinguely sin hyllning. Han blev känd i Sverige 1961 när han och andra konstnärer intog Moderna museet med den smått legendariska utställningen ”Rörelse i konsten”. Hans intrikata och underfundigt humoristiska maskiner gav dessutom en hel del ljud ifrån sig, och det är helt klart att trion i det här stycket anspelar på deras egenartat knirkiga och klapprande och pinglande rytmer. Naturligtvis slutar också stycket på samma sätt som när en drivmekanism har gjort sitt. Det är fyndigt och fascinerande. Faktum är att Tinguely hade varit ett väl så bra namn på hela albumet som Danse, då associationen till konstnären säger en hel del om musikens karaktär och musikernas attityd.
Europeisk jazz av idag kan ofta ligga nära den moderna konstmusiken, och Colin Vallon Trio utgör inget undantag i det avseendet. Men de har ett eget koncept som de följer konsekvent och innovativt. I deras tappning får den klassiska jazztrion en ny dimension.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
