Skivhandlaren Sven: ”Bättre att dränka sig i musik än i alkohol”

Inlagd av Kulturdelen Fokus söndag, februari 12th, 2017

Vid gamla Ica-Furan i Köping finns en skivaffär som är inriktad på att sälja vinyler. Det är Sven Nilsson som driver butiken vid sidan om arbetet som ytbehandlare på Arboga Hårdkrom. Den har öppet lördagar och söndagar. Kunderna är 20–50 år, både män och kvinnor. Skivaffären, som är den enda i Västra Mälardalen, lockar kunder från Arboga, Kungsör, Hallstahammar och Västerås. Även mer långväga gäster hittar hit. Inte sällan stannar musikintresserade till vid Svens butik på väg till konsert i Stockholm. Den musik som efterfrågas mest är hårdrock och black metal. Sven säljer ungefär 30 vinyler per helg och även en hel del tröjor. Senaste helgen sålde han 15 t-shirts.

Det fanns en tid i Svens liv då han räknade lönen i helrör. Men nu när han har skivaffären är det slut med drickandet. Terapin varannan vecka hos kommunen ska hjälpa honom ur beroendet.
”Här i affären finns hur mycket som helst att göra och det är bättre att dränka sig i musik än i alkohol”, säger Sven.

Svens musikintresse väcktes i 15-årsåldern när han bytte mopeden mot en basgitarr och började spela i ett finskt dansband som hette Iles. Till Karlbergsskolan kom alternativa proggband och i Folkets Park uppträdde lite mer etablerade artister. Iles fick nöja sig med att spela hos Finska föreningen.

En dag när jag kommer på besök har Sven precis fått hem en vinyl med proggbandet Kebnekaise som en kund har beställt. Skivan heter Kebnekaise II, är utgiven 1973, är i gott skick, och kostar 140 kronor. Sven berättar att han hörde Kebnekaise första gången i mitten på 1970-talet när en musiklärare på Scheeleskolan spelade en massa progg på lektionerna. Sven fastnade för musiken och köpte sedan flera skivor med band som Nynningen, Samla Mammas Manna och Motvind.

Han gräver fram ett kassettband med en inspelning från en Nej-till-kärnkraft-gala i Medborgarhuset i Arboga 1979. Där uppträdde Köpingsproggarna Roadrunners där Sven spelade bas. De fick betalt i mat och bensinpengar.
”Folk satt på stolar och lyssnade, det var ingen som dansade på den tiden”, säger Sven.

Medan vi samtalar och provlyssnar stiger en man i blåställ in i butiken för att hälsa på Sven. De två känner varandra ända sedan 1970-talet. Mannen i blåstället har precis avslutat en arbetsdag som reparatör på Köpings Bostadsbolag. Av vissa kallas han för Thailandsresenären, eftersom han åker till Thailand flera gånger om året. Hans riktiga namn är Bo Ingesson. Han säger att han var en av de första Köpingskillarna som hade långt hår på 1960-talet. De var ett rätt stort modsgäng i Köping som åkte runt och tältade och drack några Risingsbo.
”Då var det billigt. Då fick man elva öl för en tia”, säger Thailandsresenären.

—

Magnus Gustafson text och bild