CD: Where is home med Isabella Lundgren
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor söndag, november 6th, 2016
Isabella Lundgren: Where is home. (Ladybird/Naxos). Speltid: 54’42.
Isabella Lundgren (sång), Carl Bagge (piano), Niklas Fernqvist (bas), Daniel Fredriksson (trummor),
Betyg:
–
Efter förra årets succé med Somehow life got in the way är Isabella Lundgren nu tillbaka med Where is home – ja, utan frågetecken. Och nog tycks Lundgren ha hittat hem. Det förra albumet rymde flera låtar ur The Great American Songbook men även nyskrivna av Peter Asplund, Carl Bagge och Lundgren själv. Arrangemangen drog åt New Orleans, storband och Las Vegas. Lundgren gör sig bra även i sådana sammanhang, men ändå skrev jag då: ”Isabella Lundgren har en röst som bär, en egen röst, och personligen ser jag verkligen fram mot ett album av mer intimt slag.” Nu har jag blivit bönhörd. Här står en klassisk jazztrio för det instrumentala: Carl Bagge på piano, Niklas Fernqvist på bas och Daniel Fredriksson på trummor. Det är inget nytt gäng för Lundgren; faktum är att de medverkade även på den förra cd:n. Och nog framgår det att de känner varandra.
Lundgren är en sångerska, och människa, som vet vad hon vill, både när det gäller musik och hur världen borde se ut. Albumet inleds med ett ljudklipp ur Chaplins A King in New York, en plädering för kärlek mot hat, individens frihet mot alla maktmonopol: ”If civilization is to survive we must combat power until the dignity and peace of man are restored.” Med ett undantag svarar kvartetten, i första hand Lundgren och Bagge, för musiken och Lundgren för texterna. Undantaget är ”Sometimes I feel like a motherless child” som kanske får ses som en kärleksfull hälsning till Billie Holiday och som här får ett personligt och starkt framförande.
Foto: Hasse Linden
Precis som tidigare slås man av Isabella Lundgrens rika register. Hon kan sjunga hur vackert som helst med en absolut renhet på höjden, men hon drar sig inte heller för strävare och svartare uttryck. Hon har lättheten men även kraften och tyngden och smärtan. Känslan ska fram. Och fram går den.
Titelspåret är något av en Duke Ellington-ballad, så kanske är det ingen slump att texten handlar om ensamhet (solitude). Lundgren förvaltar jazzhistorien utifrån en kreativ medvetenhet om sina musikaliska rötter. Men även om kvartetten är väl förankrad i traditionell jazz finns här även modernare och lite mer aggressiva, eller vredgade, grepp som i till exempel ”On Liberty” – en sida att utveckla på nästa album. Where is home rymmer en hel del vånda över vår tid men avslutas med en mycket vacker hymn som klingar ut i de förtröstansfulla orden ”Nobody falls short!”. En som definititv inte falls short är Isabella Lundgren.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
