Spa 3: Smögens hafsbad
Resor måndag, september 5th, 2016
Jag minns den förtrollande känslan i att vistas på Smögen under 1960-talet. Det utpostliknande samhället med vita hus på höga stensocklar kring trånga gränder hade då ännu inte broförbindelse och knappt en bil fanns på ön… Och längs bryggan låg vita fiskebåtar i flerdubbla led – och om kvällen kom de in på rad, som en stor armada, utifrån havet – och redan på långt håll hördes råoljemotorernas trygga dunk.
I västra änden av bryggan fanns (och finns än i dag) det s.k. Smyghålet – en trång naturlig passage mellan bergväggarna där taxibåten Zita for med branta granitväggar bara någon meter kring sig – och ibland kunde man se män som stå i aktern på sina jollar och VRICKA sig fram – en konst helt i klass med de klassiska gondolförarnas i Venedig.
Den här trånga passagen, Smyghålet, har troligen namngetts av det fornnordiska namnet för ”smyga” – och som sedan fått ge namn åt hela fiskeläget: Smögen.
Detta fantastiska fiskeläge ligger längst ut i en värld av klippor och hav. Naturen har besjungits inte minst av Evert Taube (som förresten gjorde sitt första offentliga framträdande här, 1918) och som även bodde här en tid, inhyrd hos en skeppare Stranne, som f.ö. inspirerade honom till att skriva Balladen om briggen Blue bird av Hall.
Numera är Smögen klassat som riksintresse för kulturminnesvården. Riksantikvarieämbetet skrev 1987 i sin motivering till klassningen: ”Bohusläns största nu fungerande fiskeläge och fiskeauktion, utanför Göteborgsregionen, där bebyggelsen tydligt speglat samhällets utveckling: en tät, äldre bebyggelseklunga i skyddat läge omges av planerade kvarter med dubbelhus och villor påverkade av badortsepoken och den växande stenindustrin kring sekelskiftet 1900.
Ett viktigt startskott för Smögen som turistort är hotellet Smögens hafsbad – en inrättning som finns kvar än i dag, med bibehållen gammalstavning (!), men där det ursprungliga huset med matsal och åtta rum byggts ut betydligt.
Anläggningen brukar i hotellkretsar räknas till en av Bohusläns finaste, och på senare år också med spa-inriktning. Så hur är det att bo här?
Först möter en oväntat litet rum, som i estetiskt hänseende lämnar mycket att önska. Men sängen är påkostad och skön – och från badrummet öppnar sig dessutom en härlig utsikt över ”klippriket” i sydlig riktning – och när molnen lättar ser jag tydligt både Scanraffs raffinaderi i Brofjorden (som kring 1970 vållade en sådan miljöstrid och hjälpte till att väcka svensk miljörrörelse) och strax väster därom: den fyr-liknande kyrkan i Lysekil.
Hotellet har 76 rum och en fantastisk restaurang, på samma plats där det förr var en jättelik glasveranda). Miljön är sober, lite tidlös stil. Därutanför en terrasserad uteplats med barservering och vackra kvällar live-musik. Och framförallt: en hänförande utsikt över öppet hav.
Några hundra meter längre ner, i Makrillviken, finns en badplats – och ett vandrarhem som de facto har ett än mer hänförande läge än anrika Smögens havsbad (vackraste läget i Smögen hade anrika dansrestaurangen Smögenbaden, som på 90-talet tyvärr brann ner till grunden).
Hotellets spa- och relaxavdelning är trevlig, och från poolen har man havsutsikt genom glasväggar. Man kan köpa kurbad, tvagning i tång, etcetera. Men en torr- och en ångbastu känns aningen magert, varför spa-hotellkänslan blir något tunn.
Vill man bo fint i Smögen finns inget hotell som matchar nivån på detta ”hafvsbads”-hotell – där toppbetyget nog ändå måste ges till den vackra matsalen. Och till utsikten – men för den svarar inte direktionen.
—
Björn Gustavsson
