CD: Antoine et Cléopatre av Florent Schmitt
Recension, Skivhyllan, Skivor lördag, mars 12th, 2016Florent Schmitt: Antoine et Cléopatre, Suite 1 & 2; Le Palais hanté. (Naxos). Speltid: 59’43.
Buffalo Philharmonic Orchestra; JoAnn Falletta (dirigent)
Betyg:
–
Florent Schmitt (1870–1958) föddes fem år före Maurice Ravel och överlevde honom med 21 år. Han har inte nått samma berömmelse som kollegan och vännen, men förtjänar verkligen att uppmärksammas. Här presenterar Naxos hans skådespelsmusik till Shakespeares Antonius och Kleopatra i form av de två symfoniska sviter som Schmitt sammanställde av materialet.
Det rör sig om två omväxlande men väl sammanhållna verk som i allra högsta grad står på egna ben och bjuder härlig klang- och orkesterprakt. Tonspråket kan påminna om Rimskij-Korsakovs och Ravels men kanske i än högre grad om Ottorino Respighis (men det vore kanske mer rättvist att säga att de påminner om varandra …). Här finns senromantiska och impressionistiska klanger, sensuell melodik och muskulös kraft. Det är bara att låta sig sugas in i musiken och skamlöst njuta. Skivan avslutas med en symfonisk etyd kallad Le Palais hanté (Det hemsökta palatset) efter en dikt av Edgar Allan Poe.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.