DVD: Bödeln från Bastille

Inlagd av Mikke Schiren Film & TV, Recension tisdag, januari 19th, 2016

Bödeln från Bastille
Regi och manus: Frédéric Tellier
Distribution: Studio S
Ute nu på svensk DVD.
Betyg:

— — —

Frédéric Tellier har främst gjort kriminalserier för TV, något som på gott och ont inte känns förvånade när man ser hans debutfilm Bödeln från Bastille (fr. L’Affaire SK1).

Filmen baseras löst på en roman av den franska författaren Patricia Tourancheau, Guy Georges : La traque, som bygger på den sanna historien om seriemördaren Guy Georges. Guy Georges utförde under flera år ett stort antal grova våldtäkter och våldsamma mord, främst kring området runt Bastiljen i Paris. Manuset har Frédéric Tellier skrivit, med visst stödd från Patricia Tourancheau.

Historien är mer ett drama än en kriminalfilm, och det är där dess svaghet ligger. Det är människorna vi ska lära känna, inte brotten, men porträtten av människorna är något tunna och skissartade, som om Frédéric Tellier inte riktigt lyckas komma så nära som han behövt.

Huvudrollen Charlie spelas av Raphaël Personnaz, och han kommer som ny till en avdelning på Quai des Orfèvres 36 (en byggnad i centrala Paris med fler polisenheter och som även innehåller en domstol) och bland det första fall som han sätter sig in i är ett fall där avdelningen tidigare gått bet – en synnerligen brutal våldtäkt mot en ung kvinna. Fallet etsar sig fast i honom från början, och han bestämmer sig för att lösa det. Det blir en lång färd, och ett efter stort antal liknande fall och med ett flertal möjliga misstänkta så tar det tio år innan Guy Georges kan ställas inför rätta för att ha mördat, våldtagit och torterat sju unga kvinnor.

Det finns en vilja i filmen att berätta om hur Guy Georges blev det odjur som han blev, lämnad av sin biologiska föräldrar och uppväxt i en en fosterfamilj innan han blev omplacerad efter ett överfall på ett av sina fostersyskon. Men den berättelsen berör inte så som den borde. Odjuret blir för mig mer eller mindre okänt, jag vill förstå, men får inte nyckeln. Däri ligger en av filmens svagare delar.

Då filmen rör sig under tio års tid så förändras världen runt oss – vilket också avspeglas i själva filmningen, bildkvalitén blir stegvis bättre och bättre – ett tekniskt knep för att skapa autenticitet, som också funkar ganska bra.

Och det är just tekniken som är avgörande för att lösa brottet. Vid den tidpunkt som då första mordet sker är DNA-tekniken inte så väl utvecklad, och svår för polisen att använda, då de inte får samköra mellan register – och det finns vid denna tid ett stort antal olika register. I takt med att åren går blir det lättare att säkerställa och analysera DNA-spår. Och när vi är framme vid 1998 då Guy Georges grips, var det DNA-prov som gjorde att man hittade honom.

En parentes – jag kan inte låta bli att irritera mig på den svenska titeln Bödeln från Bastille, den är missvisande. Till att börja med heter Bastille Bastiljen på svenska, och det handlar inte om en bödel, det handlar om en seriemördare, det är inget brott som de unga kvinnorna har begått, så att kalla deras mördare för bödel är bara märkligt. Den franska titeln hade fungerat utmärkt (Affären SK1). Men som i många fall när en film släpps i Sverige så tror distributören att de kan ge en bättre titel än filmen hade från början, vilket allt som oftast är helt fel.

— — —

Mikke Schirén