CD: Järnverket mm av Mosolov
Recension, Skivhyllan, Skivor söndag, november 1st, 2015
Alexander Mosolov: Iron Foundry; Piano Concerto No. 1*; Tractor’s Arrival at the Kolkhoz; Legend for Cello and Piano°; Piano Sonata*; Four Newpaper Announcement** (Capriccio /Naxos). Speltid: 55‘13.
Steffen Schleiermacher (piano)*, Ringela Riemke (cello)°, Natalia Pschenitschnikova (sopran)**, Rundfunk-Sinfonieorchester Berlin, Johannes Kalitzke (dirigent)
–
–
Betyg:
–
Aleksandr Mosolov (1900–1973) är i stort sett känd för ett enda verk och det är egentligen bara ett fragment av ett verk, nämligen ”Järnverket”. Det bildade final i baletten Stål (1926/27) vars partitur sorgesamt nog i stort sett gått förlorat. ”Järnverket” är hur som helst ett grymt häftigt stycke musik på dryga tre minuter, tungt rytmiskt som sig bör och med klanger som av stora skrällande plåtar och envetet arbetande maskiner i kolossalformat. Men Mosolov skrev förstås även annat, och en ny cd ger en varierad bild av hans produktion. Den visar vilken intressant tonsättare han var och man kan bara beklaga att han inte fick en chans att utveckla sin begåvning och sitt egensinne. I stället maldes han ner i det allt mer inskränkta och hårdnande sovjetiska kulturklimat. Efter flera år av förföljelser skrev han 1932 ett desperat brev till Stalin för att förklara sin hopplösa situation. Men fyra år senare arresterades han och dömdes till åtta år i läger. Tack vare en intervention från bland annat hans lärare Nikolaj Mjaskovskij släpptes han efter ett år, men tiden som banbrytande tonsättare var definitivt över.
Skivan inleds med ”Järnverket”, och det kan inte hjälpas att Johannes Kalitzkes tolkning framstår som något av en besvikelse – i alla fall om man har hört Riccardo Chaillys tidigare inspelning (med strålande Decca-ljud) vars långsammare tempo på ett helt annat sätt förmedlar musikens obevekliga tyngd och kraftutveckling. Men det finns all anledning att fortsätta lyssna.
Pianokonsert nr 1 (1927), med Steffen Schleiermacher, är ett strålande verk lite i ”Järnverkets” anda. Här finns en nästan brutal frenesi med ett hamrande piano och mycket slagverk – men också närmast humoristiska inslag. Det lilla orkesterstycket ”Traktorns ankomst till kolchosen” stammar liksom ”Järnverket” från baletten Stål och får ett att undra om Mosolov möjligen driver med den sovjetiska ”traktorgenren” (traktorn var en symbol för jordbrukets kollektivisering). Den våldsamma första pianosonaten (1924) för närmast tankarna till Prokofjev och Leo Ornstein med en tillsats av nya Wienskolan.
Aleksandr Mosolov 1927.
I Fyra tidningsannonser för sopran och piano (1928) har Mosolov fräckt nog tonsatt texter där bland annat en dr. Mutschelknaus erbjuder prima blodiglar och en herr Stotterbock meddelar att han bytt namn till herr Naserl. Legend för cello och piano (1924) visar slutligen tonsättaren från en mildare och melodiskt mjukare sida.
Albumet är kort sagt perfekt för den som vill lära känna Mosolovs musik – men se för all del till att också skaffa ”Järnverket” med Chailly!
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
