Bluesfest på Kopparbergs Gård
Scen måndag, augusti 10th, 2015
Kaj och Mia – eldsjälar som vågar och vill
Friskt vågat, hälften vunnet är väl en ganska så sliten klyscha, men funkar bra ibland för att förklara hur det förhåller sig med vissa eldsjälar. Kaj Olson och Mia Jameson har drivit verksamhet på Kopparbergs gård i Närkesberg under några år. De två senaste har de bjudit på en del musikkvällar där olika grupper från nejden lirat. Kaj är själv gammal trumslagare i det kultförklarade Örebrobandet Bo Brunte och har givetvis de rätta kontakterna i Örebros musikliv.
– Till i år ville vi göra något nytt, säger Kaj. Utveckla konceptet en aning. En bluesfestival vore trevligt tänkte vi, och på den vägen är det.
Det ska sägas att Kopparbergs gård ligger inte nästgårds musikvimlet i länshuvudstaden. Mitt ute i spenaten skulle svaret bli om man frågade någon storstadsbo, men sådant skrämmer inte Mia och Kaj.
Inne på logen skapades en scen och en bar. Därefter bjöds en del av den lokala bluesgräddan in från Örebro och Karlskoga. Samtliga tillfrågade tände på idén och vips var bluesfestivalen skapad. Nu behövdes bara publiken. Via sociala medier pumpades budskapet ut, en buss chartrades från Örebro, så lagom till dagen D var det så gott som utsålt. Att sedan vädrets makter denna regniga sommar lät solen lysa över den lantliga idyllen så var ordet succé inte långt borta.
Som extra grädde på moset för de stackare som inte lyckades lösa biljett så sände det gamla radiooraklet Tomas Jennerbo hela bluesfesten direkt ut i etern. Så för dig som inte var där kan du höra allt i efterhand på jennerboradio.se, vilket givetvis är något helt annat än att ha varit på plats, men ta det som en liten kittling till kommande års festivaler. För känner vi Kaj och Mia rätt så fick de blodad tand.
Det är så här blues ska presenteras. I en lada långt ut på landet tillsammans med glada vänner och genuina musikanter med de blå tonerna i fingrar och röst.
Marcus Lundin – en överraskning
Johnny Viktorsson och hans vänner.
Musiken då, ja det var sex olika konstellationer av blues på listan. Bluestompers, Marcus Lundin, Rocking Cobra and the Rattlesnakes, Johnny & Friends, Bagari & The Breakers och E. L. S. Band. Band som brukar finnas med på Örebro Rock- och Bluesförenings scener. Det var också i samarbete med dem som festivalen genomfördes. Bland annat med Bosse Saf vid ljudspakarna.
Först ut av Bluestompers. Genuin blues från den gamla goda tiden då Howlin´ Wolf och BB King behärskade scenerna. Sångaren Janne Hermanssons mellansnack vad glatt och lagom spralligt. Många sköna dängor blev det.
Andra akten var en spännande upptäckt. Marcus Lundin, en tjugoårig kille tillsammans med sin röda gitarr som gav en ung mans tankar i eget skrivna texter på ett intensivt och lite punkigt sätt. Texter från den värld som många ungdomar lever i idag. Därtill några väldigt bra covers på Vreeswijks ”Somliga går i trasiga skor” och Ebba Gröns ”Die Mauer”. Visst fanns de lite Thåströmkänsla……
Tredje akten, en välkänd sådan för Örebros bluesentusiaster. För tredje året i följd på Kopparbergs Gård klev Rocking Cobra & the Rattlesnakes upp på scenen. Det blev mer genuin blues med Bosse E-son Eriksson vid sångmickstativet. Muddy Waters, Howlin´ Wolf och lite eget. Allt med glimten i ögat och med sedvanliga och smått surrealistiska trumpetsolon från Mats Strömberg.
Två av de tre avslutande akterna har sina rötter i Karlskoga och Degerfors. Först Johnny and Friends med degerforsaren Johnny Viktorsson i spetsen. Johnny är en ödmjuk kille med skön blues i fingrarna som totar ihop texter ur vardagen klädda i blå toner. Utöver några gamla bluesdängor handlade det bland annat om hundrädsla och den ständiga väntan på pensionsutbetalningen.
Innan nästa Degerfors/Karlskoga-upplevelse gav sig Bagari & The Breakers hän i ett grymt tempo. Det är fyra duktiga musiker med Tommy Bagari i huvudrollen vid sångmicken. Rockig blues på både svenska och engelska, det mesta eget material.
– Det handlar om att man är ihop med en tjej, sedan går allt åt pipan var en av Tommy Bagaris definition på blues. Svårt att inte hålla med.
Trots tempohöjningen var det ändå Tommys tolkning av Ferlins ”Tröstlösa dagar” som fastnade mest hos undertecknad. Kunde man inte ana ett litet Roffe Wikström-vibrato i det finstämda framförandet?
E. L. S. Band – Kvällens stora behållning.
Sist ut var Karlskogagänget E. L. S. Band med degerforsaren Peter Dahl bakom sin orgel. De stängde festen med riktig rökarblues. Synd att de blev lite tidspressade. Många hade hoppats på mer.
Sångaren Stig Pettersson har en röst med känslan av att rejält ha marinerats i skumma lokaler med tät cigarettrök och lika rökig whisky. Peter Dahl underhöll på sitt eget underfundiga sätt publiken bakom sin gamla fina orgel. På arrangören Kaj Olsons begäran avslutades det hela med en riktigt härlig tryckare i låten ”I´d Rather Go Blind”, bland annat framförd av Etta James i Martin Scorseses ”Best of The Blues”.
Som sagt, en skön kväll i de blå tonernas värld på en plats gjord för liknande företeelser som små genuina musikfestivaler. Vi är många som ser fram emot nästa sommars uppföljning och tackar vår lyckliga stjärna för att det fortfarande finns eldsjälar som förgyller tillvaron för oss som bara vill uppleva lite skön musik och ta en pilsner i glada vänners lag. Precis som i lördags på Kajs och Mias Kopparbergs Gård i Närkesberg.
BJÖRN REIMERS
