Från Gustavssons bokhylla 5: Norén, Lundell, Greider och Moodysson
Krönika fredag, april 24th, 2015
I Lars Noréns En dramatikers dagbok noterar berättarjaget i princip allt som dagarna har att ge: telefonsamtal, väderlek, tankar, känslor… Lars Norén blir så sina upplevelsers notisskrivare…
Genom att detaljerat skriva om sig själv lär han allt tydligare känna sig själv. Han studerar det egna jaget med en iver gränsande till besatthet – påminnande om Michel de Montaignes i dennes berömda Essäer.
Ett ytterst nära släktskap föreligger mellan fyra följande svenska författare: Lars Norén (f. 1944), Ulf Lundell, (f. 1949), Göran Greider, (f. 1959) och Lukas Moodysson (f. 1969). Fyra profilerade ensamgångare; fyra framhävt antiauktoritära, själv- och samhällskritiska diktare – alla dessutom med en påfallande blick för samhällets svaga och marginaliserade. Hos samtliga därtill ett påfallande frihetsbehov liksom en lust att ta in så mycket som möjligt av omvärlden – alltsammans på en vardaglig prosa där privat och allmänt, smått och stort, blandas.
Ulf Lundells tegelstenstjocka Frukost på en främmande planet kan läsas som såväl roman som diktsamling: en samling reflektioner, anteckningar och minnesbilder som spränger genregränser. Här liksom i bl.a. senaste romanen Visenterna återkommer en författare driven av en lust att komma till klarhet om det egna jaget – och att kritiskt granska samtidens samhälle.
Göran Greiders texter har ofta samma generösa bredd som verksamheten som ledarskribent: internationell ekonomi och kattens rörelser noteras med lika stort intresse.
Lukas Moodyssons kliver djärvt mellan stilnivåer, blandar i princip in vad som helst i sin text. Hans senaste, mosaikartade roman, Döden & co, är blixtrande infallsrik och hisnande i sina djärva tankekast. Berättarjagets upplevelser inbegriper bokstavligt talat allt som varseblivs. Resultatet blir anmärkningsvärt lyckat: vardagslivet föder stor dikt.
—
Björn Gustavsson
