Memoarer: Jag har levt många liv

Inlagd av Peter Ekström Bokhyllan, Facklitteratur, Recension tisdag, april 21st, 2015

Jag har levt många liv

Aleksandra Kollontaj

Översättning: Irene Mårdh

Sjösala förlag. 384 sid.

 

Varför talas det så lite om Aleksandra Kollontaj? undrar Madeleine Bengtsson i förordet till Jag har levt många liv. Frågan är värd att tas på allvar. Okänd är ju Aleksandra Kollontaj inte. Läst är hon också. Den aktuella boken är en återutgivning som kommit ut i flera upplagor i Sverige. Den senaste 1985. Men kanske var hon ändå mer känd och mer läst tidigare. Har tiden sprungit ifrån Aleksandra Kollontaj?

Utan tvekan är Aleksandra Kollontaj en feministisk förgrundsgestalt. Hon spelade en viktig roll i den Ryska revolutionen och blev senare den första kvinnliga ministern i modern tid. Och efter det ambassadör för Sovjetunionen – bland annat i Sverige. Dessa och andra bedrifter skriver naturligtvis in henne i historien. Men tillhör hon nu endast historien eller är hon betydelsefull och läsbar idag?

När jag läser om den Ryska revolutionen finns det en sida av skeendet som jag fäster mig vid – tilltron till det skrivna ordet. Allt som oftast stannar liksom utvecklingen upp och Lenin, Kollontaj eller någon av alla de andra revolutionärerna sätter sig ner och skriver ytterligare en appell, en pamflett, en broschyr eller något annat. Denna sätts, trycks och distribueras. Ofta illegalt och i hemlighet. Det skedde inte i en handvändning. Och sedan inväntades läsarnas reaktioner, resolutioner och acklamationer. Hela denna långsamma process tycks mycket betydelsefull och ibland i skarp kontrast till det revolutionära förloppet som emellanåt var överraskande blixtsnabbt.

Aleksandra Kollontaj skriver sina böcker och pamfletter. Hon håller tal. Hon agiterar. Innan revolutionen är det detta som är den revolutionära kampen och det är den som är hennes liv. Hon lämnar man och barn, hon är efterlyst, hon måste fly från Ryssland.

Jag har levt många liv är vackert formgiven av Elin Mejergren. Den är ett slags memoarbok som i stort

sett avslutas 1919. Till största delen är den en ögonblicksskildring av den Ryska revolutionen. Åren efter kommenteras på bokens sista tio sidor.

Det lär finnas en mer omfattande memoarbok, en diger lunta som täcker in hela hennes liv, men den är ännu inte utgiven på svenska.

Åren fram till och med revolutionen är nog så intressanta. Men åren efter – böckerna hon då skriver, hennes diplomatiska gärning, hur hon överlever Stalins terror och hennes roll i svensk och nordisk politik – saknas tyvärr.

Jag har levt många liv har åldrats en del. För en bok av sitt slag har den ett språk och ett innehåll som är ganska förutsägbart. Till stora delar är den en lovsång till Lenin som oavsett dennes storhet känns ganska pinsam idag. Bokens avslutande rader lyder så här:

”I hela världen och i mänsklighetens historia har det inte funnits någon tänkare och statsman som har gjort så mycket för kvinnans frigörelse som Vladimir Iljitj.”

Aleksandra Kollontajs skildring av sin barndom känns märklig och tillrättalagd. Hennes starka tro på social rättvisa verkar, enligt hennes bok, ha uppstått genom att hon tyckte synd om tjänstefolket i det överklasshem där hon växte upp. Dessa olika saker gör att Jag har levt många liv har ett begränsat intresse. Vilket alltså inte betyder att Aleksandra Kollontaj är ointressant för vår tid. Kanske är hon till och med mer intressant idag än för 20-30 år sedan. Mot tilltagande moralkonservatism kunde hennes idéer om fri kärlek och avståndstagande från äktenskapet sitta rätt bra.

Relativt nyligen gavs hennes dagböcker ut på svenska. Jag har för mig att hennes bok Om arbetsbiens kärlek är rätt bra. Törs man hoppas på att den återutges?

—

Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion