CD: Taskenspill med Mongrel
Recension, Skivhyllan, Skivor lördag, mars 21st, 2015Mongrel: Taskenspill (Losen Records). Speltid: 41´24.
Thomas Litleskare (trumpet), Johan Lindvall (piano), Stian Andersen (bas) och Tore Flatjord (trummor)
Betyg:
Oslo sägs idag vara Norden musiktätaste stad – och norsk jazz är sedan decennier ett begrepp, internationellt lanserad av inte minst ECM. Där har man veteraner som Arild Andersen, Kettil Bjørnstad, Jan Garbarek och Terje Rypdal i sitt stall men också yngre storheter som Tord Gustavsen, Nils Petter Molvær, Christian Wallumrød och Trygve Seim – för att nu bara nämna några. Vill man höra fyra unga norska jazzmusiker som helt nyligen trätt fram har man chansen här.
Kvartetten kallar sig Mongrel. Det är den engelska beteckningen på en hund som ingen kennel vill beblanda sig med eftersom den inte är rasren – och det är ju inget dumt namn på en grupp som vill spela efter eget huvud och utan att bry sig om trångsynta regelsystem. För även om man är förankrad i urban, modern jazz är man inte bunden av den.
Taskenspill är deras debutalbum, men här finns inte ett spår av osäkerhet. Det här är musiker som helt självklart tar för sig och spelar med en auktoritet som kan jämföras med vilken etablerad grupp som helst. Av de tidigare nämnda är det väl Nils Petter Molvær som står dem närmast. Och visst, även Thomas Litleskare i Mongrel är en suverän trumpetare. Men han sticker inte ut på bekostnad av någon annan. I lika hög grad glädjer man sig åt Johan Lindvalls luftigt läckra pianospel, Stian Andersens säkra basgångar och Tore Flatjords rytmiskt profilerade trummor. Det är en rikt varierad, men samtidigt väl sammanhållen, cd som rör sig mellan det mer traditionellt vackert melodiösa och det opolerade och brötiga. Det är omväxlande smeksamt, lekfullt och aggressivt. Musiken kan sjunga, men den kan också gny, morra och skälla – som den musikaliska byracka gruppen ger sig ut för att vara.
Taskenspill är med andra ord en debut som bara måste få en fortsättning. Och bolaget Losen får nog passa sig. Det skulle inte förvåna mig om Manfred Eicher redan står och lurpassar i Oslos gränder.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion