Film: Draktränaren 2, Småkryp och ett par ord om dataanimerad film

Inlagd av Tove Ekström Film, Film & TV, Recension måndag, januari 26th, 2015

Dataanimerad film nu och då

Då jag finner mig själv sittandes med två dataanimerade filmer i knät är det nog lika bra att säga ett par ord om dataanimerad film. När man talar om animerad film kan man mena tre olika saker: tecknad film, stop motion-animerad film eller datoranimerad film. Det all animerad film har gemensamt är att de utgörs av statiska bilder som satts ihop för att skapa en illusion av rörelse. En vanlig spelfilm baseras också på stillbilder som satts ihop. Men när en spelfilm genom stillbilderna återskapar rörelsen som ägt rum framför kameran skapar animerad film rörelsen från början. I tecknad film ritas varje bildruta för hand. Här bröt Walt Disneys Snövit och de sju dvärgarna ny mark som den första animerade långfilmen i färg. Märk väl, inte den första animerade långfilmen. Det var den argentinska filmen El Apóstol 1917. Den äldsta formen av animerad film är stop motion-animerad film. Genom att ta bilder på ett objekt, flytta det mycket lite, ta en till bild och så vidare. Monty Pyton har använt urklippta bilder i flera av sina filmer och lerfigurer används i filmerna om Wallace & Gromit. I King Kong från 1933 användes stop motion-teknik med dockor.

1995 gjorde Pixar den allra första dataanimerade långfilmen Toy Story om leksaker och deras ägare. Sedan dess har datoranimering, det vill säga animering som bygger på datagrafik, växt sig stort inom filmvärlden. Dataanimation är inte samma sak som CGI-animering (Computer Generated Images) vilket inte bara omfattar animering (rörliga bilder) utan alla sorters datagenererade verk. Ett annat exempel på en datagenererad effekt är ”morfing” som går ut på att bearbeta en bild tills den förvandlas till en annan. Till exempel kan bilden av en människa börja förändras nästan omärkligt tills det till slut står en annan människa där istället. Detta gjordes tidigt i fantasyrullen Willow från 1988 och i Michael Jacksons musikvideo till låten Black or White 1991. Dataanimering används förstås också i dataspel.

Idag dominerar dataanimation bland animerade filmer och det är vanligast att använda sig av 3D-grafik. Då modellerar man objektet i en virtuell, tredimensionell rymd. Koordinaterna härifrån förs sedan över till en tvådimensionell yta och tillsammans med information om ljusförhållanden, ytor och strukturer skapar detta ett intryck av djup. Man kan till exempel bestämma hur ljust det är, från vilket håll ljuset kommer ifrån, hur långa skuggorna blir, vilka material objektet utgörs av, om det är matt eller blankt och om det reflekterar ljus. Specialeffekter som bygger på 3D-grafik används även i spelfilmer. På senaste tid i Hobbit: Femhäraslaget och Terminator 2. Att modellera objekt i 3D är en teknik som inte bara används inom filmvärlden utan också av exempelvis produktdesigners, industridesigners och arkitekter. Att skriva ut föremål i 3D blir i kölvattnet av 3D-tekniken allt vanligare.

Fantasytrevnad för ocyniska människor!

Draktränaren 2 (How to train your dragon 2)
Äventyr/Familj, USA, 2014
Regi: Dean Deblois
Manus: Dean Deblois och Cressida Cowell
Baserat på böcker av: Cressida Cowell
Medverkande: Jay Baruchel, Cate Blanchett, Gerard Butler, m.fl.
Längd: 1 tim och 45 min

I den första filmen om draktränaren träffade vikingapojken Hiccup en drake. Som svarta får i sina respektive hem/flockar blev de snart vänner, en osannolik händelse mellan människa och drake som så länge varit dödsfiender. Till slut lyckades deras vänskap ändra inställningen hos både drakar och människor. Fem år senare (i den andra filmen) lever de i kärleksfull symbios med varandra. Hela vikingasamhället hejar på i favoritsporten drak-racing och i smedjan gör man om gamla vapen till tandproteser för drakar. Allt är väl! Hade man trott. Men Hiccup och hans drake Tandlöse trivs fortfarande bäst ensamma. Omvärlden har blivit väldigt mycket större och fylld med okända krafter. Hiccup och Tandlöse upptäcker att en drakmästare håller på att fånga in alla drakar för att bilda en drakarmé. Deras uppgift blir att ena drakar och människor inför striden.

Det här är varken mer eller mindre än ett klassiskt äventyr (om än amerikanskt) som enligt mig överlever på tre saker. Ett: Den längtan efter äventyr och vind i håret som barnet inom oss alla hyser. Två: Den längtan efter att vara vän med en drake som barnet inom oss alla hyser. Tre: Musiken av fantastiska Jónsi, till exempel låten Where No One Goes. Jónsi (Fullständigt namn Jón Þór ”Jónsi” Birgisson) är förutom soloartist även förgrundsgestalt i det isländska bandet Sigur Rós vars musik beskrivits bland annat som experimentell postrock.

Det är svårt att förstå hur en så förutsägbar berättelse ändå kan vara så njutbar. Man vet redan från början vet att vänskapen kraft kommer segra över ondskan. Gör det något? Nej. Skulle det kunna minskas ner på högtidliga tal? Ja.

Småcharmigt om kryp

Småkryp (Minuscule – La vallée des fourmis perdues)
Regi och manus: Hélène Giraud och Thomas Szabo
Producent: Philippe Delarue
Musik: Hevré Lavandier
Produktion: Futurikon
Frankrike/Belgien, 2013
Familjefilm/ Animerat
1 timme och 28 minuter

Filmen om den unga nyckelpigan har gjort succé i sitt hemland Frankrike och prisbelönats frikostigt. Då jag själv då och då arbetar på en biograf kan jag vittna om att lika många vuxna som barn visat entusiasm för nyckelpigans öden och äventyr (totalt ovetenskaplig iakttagelse helt utan uppbackning av faktiska siffror).

Det är en lika enkel som charmig historia om vänskap, identitet och samarbete med det klara budskapet att man blir starkare tillsammans. En solig dag någonstans i Frankrike föds en nyckelpiga ur sitt runda gröna ägg och börjar utforska den stora världen sin allra första dag. Men hen kommer under olyckliga omständigheter ifrån sin familj, skadar ena vingen och söker skydd i ett konstigt stort rum fullt med vita lådor. När morgonen gryr och nyckelpigan tittar ut står det klart att hen befinner på scenen för en övergiven picknick. Kryp av alla storlekar, former och färger tuffar runt och drar med sig chips, jordgubbar och salta kex. Själv sitter nyckelpigan mitt i den största skatten av alla: en ask full med socker. Ett gäng svartmyror inser snabbt värdet av detta och bär iväg med asken mot sin stack. Det blir en färd full av faror och vedermödor särskilt på grund av en fientligt sinnad stack rödmyror.

Filmen skulle ha tjänat på att hålla ihop lite bättre och varit en kvart kortare. Animation blandas med naturfoto och krypens mimik är enkel och helt som den ska vara. Det verkligt roliga med den här filmen är ljudet. Brummandet, skraffsandet, trumpetandet och gnisslandet är det som ger filmen verkligt liv och skapar all komik. Ingen pratar. Inte ett enda ord yttras och man saknar det inte det minsta. Ett vift på en antenn är mer än tillräcklig kommunikation. En annan höjdpunkt är rödmyrornas stack: småkrypens självklara motsvarighet till Saurons onda fort Barad-dûr.

—

Tove Ekström