Roman: De fria

Inlagd av Kulturdelen Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur lördag, december 27th, 2014

De fria

Willy Vlautin

Översättning: Martin Uggla

Bakhåll

De fria är en berättelse om tre helt vanliga amerikanska medborgare.  Författaren målar upp vad jag skulle tro en ganska realistisk bild av USA och den genomsnittliga amerikanen. Som läsare får jag ta del av hur det kan gå för den som inte har ekonomiska förutsättningar att betala sin räkningar  trots att man har dubbla arbeten. Ett Amerika där man får betala för allt – även sjukvård. Där unga män går ut i krig för sitt land, men kommer hem antagligen i en kista eller som ett paket.

Boken kretsar kring Leroy som 24-åring kom hem som ett vårdpaket efter sex månaders tjänstgöring i Irak. Trots rehabilitering blir han inte mycket bättre och han får fortsätta bo på ett gruppboende. Men en kväll när han ligger i sängen minns han plötsligt allt som han tidigare har glömt. Allt blir glasklart och han inser att att han kommer att bli kvar på boendet resten av sitt liv. Han bestämmer att ta livet av sig. Freddie som arbetar natt på gruppboendet hittar Leroy, blodig och medvetslös. Medan Leroy ligger i respiratorn så fortsätter livet för de övriga i boken.

Freddie är ständigt trött och sliten efter att arbeta dubbla pass. Först natt på gruppboendet för att sedan åka hem och byta kläder och åka till nästa arbete, färgaffären som han har arbetat i sedan tonåren.  Affären som var tänkt att han skulle få ta över när förra ägaren dog. Men så blev det inte. Freddy är en empatisk och rättskaffens man som vill göra rätt för sig men han håller på att gå under av alla skulder.  Han längtar efter sina barn som frun tog med till en helt annan delstat när hon drog till en ny man. Han blev ensam kvar med alla skulder och ett skabbigt hus som han inte har råd att ha kvar. En av hans gamla arbetskamrater hör av sig med ett förslag på hur han ska få mera pengar.

Trots att han inte behöver så åker han förbi intensivavdelningen ibland för att se hur det är med den medvetslösa Leroy. Han tycker helt enkelt om Leroy. Där sitter Leroys mamma och vakar och läser science fiction för honom.  Hon har efter att hennes son kommit hem från Irak lämnat allt i sitt  liv för att kunna vara med honom under den tid som han har kvar.

Den tredje personen är Pauline som arbetar som sjuksköterska på intensivavdelningen som Leroy kommer till efter det misslyckade självmordförsöket. Pauline är en empatisk person som alltid har ett ord till övers för sina patienter och som gör mer än vad hon behöver. Hon använder till och med sin matrast till att försöka få en av sina patienter, en ung tjej som har råkat illa ut, att börja äta. Dessutom försöker hon hjälpa sin psyksjuka pappa som hon ensam har vuxit upp efter det att hennes mamma drog när hon var liten. Det finns inte tid eller ork att dejta eller ha något socialt umgänge då hon ständigt är trött efter sitt skift på sjukhuset. Hon har en dröm om att få börja arbeta som skolsköterska för då skulle hon kunna arbeta dagtid. Då skulle hon få mer ork och tid till att leva och inte bara att arbeta.

De Fria är en av de bästa böcker jag har läst på länge. Inget dravel eller trams utan en bok om helt vanliga människor som vem som helst.  Ett USA som inte glorifieras utan en mer realistisk bild utifrån hur de flesta människor har det. Att få livet att gå i hop. Trots de kaosartiga omständigheterna kring figurerna i De fria så finns det en genuin värme i boken. En form av empati för varandra trots att alla har sitt kors att dra. Jag blev totalt fångad av berättelsen – den känns verklig och sann. Jag kan verkligen rekommendera den.

—

Maria Holmberg