CD: Den judiska sången av Moses Pergament

Inlagd av Sten Wistrand Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor torsdag, december 4th, 2014

Moses Pergament: Den judiska sången (Caprice/Naxos). Speltid: 75’43.
Birgit Nordin (sopran), Sven-Olof Eliasson (tenor), Stockholm Philharmonic Choir, Royal Stockholm Philharmonic Orchestra, James DePreist (dirigent)

Betyg:

–

Det har nyligen debatterats vad vi i Sverige egentligen visste om de nazistiska judeförföljelserna och förintelsen medan kriget ännu pågick. En som uppenbarligen visste var Moses Pergament som gav uttryck för sin vrede och förtvivlan i den stora kantaten eller körsymfonin Den judiska sången, som han skrev under så kort tid som tre veckor 1944. Det är ett oerhört starkt och laddat verk, inom svensk musik egentligen bara jämförbart med Allan Petterssons exakt trettio år senare tillkomna 12:e symfoni, ”De döda på torget”, för kör och orkester.

Moses Pergament var finlandssvensk, född 1893 i en judiskt ortodox familj i Helsingfors. Efter att ha fått sin musikaliska utbildning i bland annat S:t Petersburg flyttade han 1915 till Sverige – för att snabbt erfara att han som utlänning och jude inte var speciellt välkommen. När Svenska Dagbladet 1923 engagerade honom som musikkritiker protesterade Föreningen Svenska Tonsättare under sin ordförande Kurt Atterberg och ville ha Pergament avsatt eftersom han som ”utlänning” inte kunde vara kompetent att recensera svensk musik. När kritiker- och tonsättarkollegan, och antisemiten, Peterson-Berger i en artikel kallade honom för ”utländsk parasit” fann Pergament att det gått för långt och åkte hem till antagonisten, ringde på och – gav honom en rak höger.

Den judiska sången rymmer starkt expressiv och explosiv musik. Inledningens mullrande pukor och dissonanser anger det upprörda känsloläget – och jag tycker mig här höra ett svagt eko av Carl Nielsen. Det är också intressant att en del blåsarinsatser tycks förebåda Allan Pettersson. Verket uruppfördes 1947 i Konsertföreningen, så Pettersson kan mycket väl ha varit med vid detta tillfälle: han var anställd som altviolinist i orkestern mellan 1939 och 1951. Det är ett verk som direkt ruskar om åhöraren och sedan inte släpper greppet. Men här finns också lyriska oaser, rofyllda vilopunkter, under denna annars smärtfyllda och upprörande resa som trots allt slutar i ett slags frid.

Den judiska sången spelades in 1974, men den LP:n är sedan länge i stort sett omöjlig att få tag i. Visst hade det varit roligt att nu kunna presentera en nyinspelning för cd, men någon sådan har tyvärr inte gjorts. I stället är det den gamla som Caprice nu återutger som cd. Och i brist på annat är det förvisso en välgärning. James DePreist leder ett engagerat framförande med Stockholms filharmoniker och kör och Birgit Nordin och Sven-Olof Eliasson. Solisterna kan låta lite pressade ibland, och ljudet öppnar sig väl inte riktigt som man skulle önska i ett verk som detta men är ändå helt okej. Att slutbetyget trots det landar på 5 beror helt enkelt på att denna utgåva är så angelägen på många sätt. Moses Pergament förtjänar verkligen att lyftas fram ur skuggorna där han oförtjänt hamnat, och Den judiska sången är ett inom den svenska musiken närmast unikt verk som självklart ska finnas tillgängligt.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.