Ett Afrika som aldrig funnits
Okonstmuseet måndag, november 3rd, 2014Längtan är viktig. Vi längtar efter många olika saker. Och vi tror, eller hoppas i alla fall, att gräset är grönare på andra sidan. Exotism är ett slags längtan. Det exotiska inslaget i okonsten är betydande. Det gäller inte bara souvenirerna utan också mycket annat.
Vad representerar dessa palmer i solnedgång, dessa matadorer, dessa zigenerskor och dessa afrikanskor? Ja, alla möjliga slags drömmar. Det finns naturligtvis exotism också i andra länder. Men den svenska exotismen är mycket svensk. Den här typen av objekt säger mer om frusna förhoppningar här uppe i Norden än om det fjärran Arabien eller Afrika. De är egentligen inte bilder av andra länder och kulturer, de är bilder av oss själva.
Ta Zigenarflickorna till exempel. Vore det idag inte mer korrekt att beskriva dessa bilder som målningar av unga romska kvinnor? Nej, knappast. Allt är ju en dröm från början till slut. Zigenarflickorna har inte mycket med verkligheten att göra. Men med längtan. Längtan efter något annat än den grå vardagen, efter det exotiska, efter frihet, efter sex. Kvinnans befriade sexualitet har varit efterlängtad av både kvinnor och män men också fruktad och hatad. Något sådant rymdes inte tidigare inom samhällets ramar. Det är nätt och jämt att det gör det idag. Den är lockande men också farlig. Fortfarande.
Afrikanskorna representerar något liknande men också något annat. Afrika har stått för det okända och vilda – det otämjda. En mytisk plats för storviltsjakt, skattfynd och möten med det annorlunda. Och en plats att göra goda handlingar och missionera. Med stor självklarhet såg västerlänningar detta som ett område för dem att exploatera. Detta mytiska Afrika har dröjt sig kvar i okonsten.
Det afrikanska – de vilda djuren, det okända landet, de mörkhyade människorna – har fascinerat oss nordbor på distans. Fascinationen har växlat mellan skräck och avsky inför det barbari kolonisatörerna beskrev för oss som en ursäkt för att ”civilisera” Afrika – och längtan till det otämjda, ursprungliga och i våra ögon mystiska. Och om där ingen mystik fanns så uppfann vi den. Afrika stod också länge för en möjlighet att starta om. I fall man misslyckats här i västerlandet så fanns chansen att gå ut som missionär eller enrollera sig i Främlingslegionen. Kanske inte så realistiska idéer men med ett starkt fäste hos västerländska människor långt in mot slutet av 1900-talet.
En mycket vanlig form av afrikansk exotism inom okonsten är just afrikanskorna. Gärna i profil med reliefverkan. Inte sällan barbröstade som om det vore den mest naturliga sak i världen. Typiskt 1950-tal? Idag ett samlarobjekt.
Var de är tillverkade? Ja, inte i Afrika i alla fall.
—
Peter Ekström
Ur Okonstmuseets samlingar. Tillhör nu Postfuturistiska Sällskapet. Vissa bilder kommer från annat håll. Avdelning: Väggprydnader. Underavdelning: Exotiska afrikanskor. Beskrivning: Ofta svartmålade gipsreliefer. Om du klickar på bilden så förstoras den och du kan se hela verket.
