Skönlitteratur: Kain

Inlagd av Thomas Mattsson Recension, Skönlitteratur onsdag, augusti 6th, 2014

Kain

José Saramago

Översatt av Hans Berggren

Stockholm : Bokförlaget Tranan, 2013.

———

I det som blev hans sista bok ger sig den portugisiske nobelpristagaren José Saramago iväg på färder i tid och rum genom Gamla Testamentets värld i sällskap med Kain. I likhet med Saramagos omtolkning av det Nya Testamentet i boken Evangeliet enligt Jesus Kristus (svensk utgåva: Wahlström & Widstrand, 1993) är även romanen Kain en uppgörelse med Bibelns Gud.

Den Gud Saramago skildrar är en ofullkomlig varelse som närmast liknar någon av den grekiska gudavärldens farliga och samtidigt komiska figurer. Himlens härskaror, änglarna, framställs som grovarbetare under ledning av sin förman Gud. Med lika delar satir och protest mot gudomlig ondska låter Saramago sin huvudperson bland annat bli vittne till förödelsen av Sodom och Gomorra. Kain får också möta Abraham som beordras att offra sin son Isak och han ser Job utsättas för prövningar i något som Saramago beskriver som en simpel vadslagning mellan Gud och Satan.

Saramago gör med glimten i ögat Kain till diversearbetare och kvinnokarl, men hans viktigaste roll är som ett moraliskt samvete. Kain blir gång på gång vittne till hur människor lider och dör på Guds befallning, endast därför att de är människor. Slutligen får Kain nog och börjar ställa Gud till ansvar för den plåga och död han orsakar. Att Kain, Bibelns brodermördare, vågar ifrågasätta Guds handlingar är början på en dialog dem emellan, där Gud allt oftare gör en slät figur. I romanens sista kapitel som laddats med bitter, svart humor, verkar Kain ha fått sista ordet, men så blir det inte, diskussionen fortsätter:

”… det är naturligt att de argumenterade mot varandra både en och många gånger, det enda man säkert vet är att de fortsatte att diskutera och gör så än idag.”

Romanen Kain är underhållande men inte en av Saramagos bästa böcker. Skildringen, som pendlar mellan upprördhet och humor, är stundtals mycket bra, ibland mer ofokuserat småpratig. Saramago har dock alltid en vidunderlig förmåga att knyta ihop de olika trådarna i sin berättelse, där den åsna som Kain rider på från det ena gudomliga misslyckandet till det andra är misstänkt lik en symbol för vanvördiga bibeltolkningar, som hämtad från medeltida åsnefester.

Bokförlaget Tranan har försett den svenska översättningen med ett skyddsomslag som förtjänar beröm; det är vackert, enkelt och genialiskt.

—

Thomas Mattsson bloggar även på Billy och Benno.