Opera: Händels Orlando

Inlagd av Thomas Mattsson Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor torsdag, juli 24th, 2014

Georg Friedrich Händel (1685-1759)

Orlando

Dirigent: René Jacobs

Orkester: B’Rock Orchestra Ghent

Solister: Bejun Mehta (Orlando), Sophie Karthäuser (Angelica), Kristina Hammarström (Medoro), Sunhae Im (Dorinda) och Konstantin Wolff (Zoroastro).

Inspelad i Concertgebouw Brugge, juli-augusti 2013.

Archiv, 2014. 479 2199 (2 CD).

———

René Jacobs är en dirigent som framförallt blivit uppmärksammad för sina inspelningar av Mozarts operor. Med en önskan att återge musiken den fräschör som mötte 1700-talets publik, har Jacobs i sina fina inspelningar använt sig av unga sångsolister, kontrastrikt orkesterspel och ett allmänt fritt förhållningssätt till Mozarttraditionen. Reaktionerna har rört sig inom ett brett spektrum, från entusiastiskt jubel till avståndstagande fnysningar. Oavsett vad man tycker om tolkningarna, skiljer de sig i alla fall rejält från andra inspelningar.

Men René Jacobs har inte bara spelat in operor från det sena 1700-talet, han har framförallt spelat in ett stort antal operor av olika barocktonsättare, alltid i lika spännande tolkningar. Nyligen kom en inspelning av Georg Friedrich Händels opera Orlando. I denna sin fjärde inspelning av en Händel-opera har René Jacobs bytt skivbolag från franska Harmonia Mundi till tyska Archiv. Jacobs inspelning av Orlando är för övrigt den första kompletta operainspelning som Archiv givit ut sedan 2011.

Librettot till operan Orlando är baserat på Ludovico Ariostos episka dikt Orlando furioso. I korthet är den väldige kämpen Orlando våldsamt förälskad i den vackra, orientaliska prinsessan Angelica, som i sin tur älskar den afrikanske prinsen Medoro. Runt paret Angelica och Medoro kretsar även herdinnan Dorinda som är olyckligt kär i Medoro. Medan Dorinda tvingas acceptera sin obesvarade kärlek gör Orlandos svartsjuka honom galen och vildsint (”Orlando furioso”). Situationen kräver att någon talar förstånd med Orlando, vilket inte är helt lätt och därför behövs en insats av magikern Zoroastro, som slutligen övertygar Orlando om att ära är mer värd än kärlek: Lascia Amore e siegui Marte! Men innan Orlando tagit till sig budskapet har han i sitt vansinne dödat både Medoro och Angelica och i förbifarten bränt ner Dorindas hus. Om det nu inte varit för Zoroastro …

Med sina ingredienser av kärlek, svartsjuka, vansinne, våld, död och magi, har Orlando en intrig som gav Händel möjligheten att ta ut svängarna rejält. Och det gjorde han. Med Orlando skapade Händel ett mästerverk. Trots att Händels operor vanligtvis inte blev några långvariga gäster på operahusen är det ändå märkligt att ett så imponerande musikdramatiskt verk som Orlando endast framfördes tio gånger innan det glömdes bort. Det skulle dröja nästan 200 år innan nästa föreställning. Från 1960-talet har intresset för Orlando och Händels övriga operor ökat allt mer, vilket resulterat i att det i dag finns flera intressanta inspelningar av Orlando på CD, av vilka Christopher Hogwoods inspelning från 1990 länge varit den bästa.

Om man med bara ett par ord skall beskriva Jacobs inspelning är det med orden ”mycket av allt”. Orkesterspelet är fartfyllt, ibland på gränsen till aggressivt, samtidigt som det är lekfullt detaljrikt, pendlande mellan tyngd och lätthet. Instrumenteringen är oväntat bred. Cembalo och luta är inte tillräckligt, så Jacobs har lagt till både orgel och harpa. Knappast historiskt korrekt, men effektfullt. Jacobs verkar ha lånat vad han vill från barockrepertoaren och satt samman influenser från vitt skilda håll för att skapa maximal uttrycksfullhet. Och när det inte räcker med instrument och röster har han lagt till ljudeffekter. Redan i uvertyren gör åskmullret entré och sedan dyker det upp igen med jämna mellanrum genom hela operan. Det blåser, mullrar och hörs fågelsång som om det fanns ett extra ljudspår. Jacobs inspelning ger helt klart mest muller för pengarna.

I sin roll som Orlando gestaltar countertenoren Bejun Mehta ett dramatiskt känslokaos med yviga gester. Bortsett från att han i de allra högsta tonerna ibland kan låta något ansträngd är det en imponerande rollpresentation. Bra prestationer gör också Sophie Karthäuser, Konstantin Wolff och Sunhae Im, som charmar alla med sin naiva lätthet, som hämtad från en Mozart-opera. Den allra mest positiva överraskningen för mig var dock Kristina Hammarströms vackra mezzo-sopranstämma. Utan åthävor gör hon en strålande insats.

De båda CD-skivorna bjuder på ett lyckat möte mellan dirigenten René Jacobs och tonsättaren Georg Friedrich Händel. Man förstår snabbt att Jacobs orkester har namnet B’Rock Orchestra. Ibland är det mer rock än barock – och så ljudeffekter därtill. Jacobs inspelning av Orlando är en Händelopera för det 21 århundradet; fräck, innovativ och häftig.

—

Thomas Mattsson bloggar även på Billy och Benno.