DVD & Blu-ray: Anchorman 2

Inlagd av Kulturdelen Film, Film & TV, Recension fredag, juli 4th, 2014

Anchorman 2
Komedi, USA, 2013
Distributör: Paramount
Regi: Adam McKay
Skådespelare: Will Ferrell, Steve Carell, Christina Applegate m.fl.
Speltid: 119 min
Finns på svensk DVD och Bluray
Betyg:

— — —

Jag borde inte tycka att det här är roligt. Det här är exakt den typ av dagishumor jag av princip borde avsky mer än allt annat. Det är ointelligent, barnsligt och irriterande – och jag älskar det. Steve Carell beter sig som en övertrött sexåring, och Will Ferrell en förvuxen bebis på sockerrus, och jag älskar dem för det. Ferrell är dessutom så dödsseriös i sin oseriositet att jag omöjligt kan värja mig mot hans egentligen störtlöjliga definition av skämt. Det här är lowbrow när det är som bäst.

Det har gått ganska exakt tio år sedan den första filmen om nyhetsankaret Ron Burgundy kom, och jag måste säga att det är i längsta laget. Även om Anchorman: The Legend of Ron Burgundy, (2004), blev något av en kultfilm nästan så fort den kom, är det ändå tillräckligt länge för att publiken ska hinna glömma bort den och tappa suget, och för att idén ska kännas gammal och inaktuell. Lite som att göra tjugo år senare göra en ny Dum & Dummare, men kanske inte riktigt lika desperat.

Och visst känns det ringrostigt och en aning trögt till en början, men sedan är det som om Will Ferrell, (manus), och Adam McKay, (manus och regi), lägger i en extra växel och tar saker till en nivå som inte existerar i den första filmen, och allt blir så där överlöjligt och fjantigt att man bara måste skratta. Den här nya nivån av löjlighet är förmodligen det som gör att den här filmen står sig och inte bara blir en blek kopia av sin föregångare. Receptet är dock i grund och botten detsamma för föregångaren såväl som för uppföljaren; vuxna människor som beter sig som barn, uppbackat av en handling som borde falla på sin egen orimlighet men som på något konstigt sätt inte gör det. Och där mittemellan alla spårlösa barnsligheter och skämskuddespinsamheter uppstår ljuv komik. Konceptet är mer eller mindre gemensamt för de flesta filmer i vilka Ferrell haft ett finger med i spelet, där nog Step Brothers (2008) får räknas som den mest urspårade, och långt ifrån alla dessa komedier är lika lyckade som Anchorman 1 och 2.

Den här gången hittar vi det nu gifta paret Ron Burgundy, (Will Ferrell), och Veronica Corningstone, (Christina Applegate), i New York där de jobbar tillsammans som nyhetsankare, men snart blir Veronica befordrad och Ron får sparken. Som det barn han är tvingar han henne välja mellan honom och jobbet, och därifrån går det bara utför för Ron Burgundy, ända tills han och hans gamla nyhetsteam får ett erbjudande de inte kan tacka nej till. Vi återser de flesta ansikten från förra filmen; Brick Tamland, (Steve Carell), Brian Fantana, (Paul Rudd), och Champ Kind, (David Koechner). Tillkommer gör bland andra James Marsden som Rons nya ärkerival Jack Lime. Marsden känns något malplacerad till en början, men fungerar egentligen ganska bra som välkammat hunk-nyhetsankare, och Kristen Wiig gör en klockren insats som Bricks skruvade kärleksflört. Carell är annars den som får mig att skratta mest den här gången, och emellanåt är han så konstigt rolig att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Det bär mig som sagt emot en aning att erkänna att jag tycker det här är jäkligt kul, men så är det. Det här är inte intellektuellt utmanande eller smart på något sätt, men ibland är det helt rätt. Ibland vill man helt enkelt bara ha förbaskat roligt, och frågan är om man kommer närmare det än så här.

— — —
Tommy Johnsson