Årets dialog: Khemiri vs den blågula ondskan

Inlagd av Dixie Ericson Fokus fredag, december 27th, 2013

Jonas Hassen Khemiris 21 000 tecken långa öppna brev till justitieminister Beatrice Ask kommer att finnas med i alla framtida antologier med klassiska debattexter på svenska.
Han förslår där ett kropps- och erfarenhetsbyte med justitieministern.
Vår kropp är ett möte mellan kultur, natur, det individuella och det kollektiva. Det finns kroppar som redan ytligt sett är suspekta här hos oss där vithetsnormen härskar. De som är mörka i varierande grad har en förhöjd risk för att råka ut för rasister av olika grad av förfining, Allt från ölstinna omogna vita män med järnrör till nitiska poliser som i den mörka kroppen framför sig anar en papperslös, sans-papier, illegal immigrant, clandestino… Och ber om legitimation alldeles oavsett om vederbörande är född i Vårgårda och ägnar sig åt gammeldans på fritiden. Men Rättsäkert och effektiv verkställighetsarbete (REVA) kräver uppoffring av alla mörkhyade svenskar. De är inte för att ni är mörka som ni krävs på legitimation, det är för att ni misstänks vara här olagligt. Det är väl en smal sak att bevisa att så inte är fallet om ni har rent mjöl i påsen och en giltig legitimation. På rak präktigsvenska: Lagar är till för att följas.

Beatrice Ask känner ingen ängslan för elakartade misstag. Hennes kommentar kommer också i sin oskuldsfulla och ondskefulla naivitet att gå till historien. Hon lyckas på en och samma gång att jämställa svenskar som kontrolleras av misstag enbart på grund av sin hudfärg med tidigare dömda kriminellas reaktion att alltid känna sig ifrågasatta.
”Upplevelsen av varför någon har frågat mig kan ju var väldigt personlig” är ett praktexempel på en politikerklyscha. Alla upplevelser är ju personliga. Det är inte alltför begåvat försök att vitmena och relativisera en iskall verklighet som godtyckligt förminskar och kränker människor. Det är inte god myndighetutövning att sarga människor människors inre för all framtid. Så ser den triviala ondskan ut.