Poetiska läsefrukter
Kulturbloggen lördag, december 14th, 2013
”Ett eko av det svunnas fröjd och ve, / en som jublar och en röst som gråter. / Sörj dock dag som aldrig kommer åter / men modigt mot den nya må du se.”
En strof ur en dikt av Levi Rickson alias Jeremias i Tröstlösa (1868-1967). Den heter Tolfslaget och är så vitt jag kan bedöma opublicerad. Försiktighet är tillrådlig eftersom Levi Rickson i nästan sex årtionden ”levde på fri penna”. Tolfslaget handlar om ett dalskarlsur som mäter ut vår tid och vars timslags har lång efterklang i minnet. Jag hittade manuset i Saxonarkivet som hyser en del av Levi Ricksons poetiska kvarlevor och ting- och dokumentspår av ett långt liv. Dikten känns lite ofärdig i rytmen.
Levi Rickson är platsens poet som blev gammal som gatan, 99 år. ”Nerikes Fröding” kallad av Hjalmar Bergman (jag har inte hittat hundraprocentigt belägg för det) En virtuos på landsmålet, närkingskan Sveriges sexigaste dialekt. (Nåja. Men dess kraftfulla vokalljudvågor stimulerar måhända de erogena zonerna.) Men samtidigt en europeisk diktare med intresse för islam. (Sorry Sverigedemokrater). Han var journalist på Nerikes Allehanda från 1890-1916. En gammal alltmer kär NA-kollega.
Staffan Ernestam, Karin Wistrand och Jeremias Session Band har lyft fram hans texter igen. Staffan, Jeremiasstipendiat i år, konserterar i S:t Nicolai den 20 december under rubriken Mellan Alvaret och Jeremias.
Man kan inte få nog av poesi i denna ordfetmans och uppsnackandets tid. Jag recensionsläser Eva B Magnussons nya diktsamling, Och visaren står på vinter. En underbar poet som med kuslig precision laddar sina språkliga tecken på det vita papperet med så mycket kraft och liv att det ibland blir smärtsamt. Mitt inre vacklar omkring i glädje, ruelse, sinnlig kärlekslängtan och den vardagsobeslutsamhet jag säkert delar med många. Samlingens sista strof lyder: ”Livet är fullt möjligt / i varje fall som dröm betraktat.”
Författandet är en jakt på klipska formuleringar och sammanfattningar. Jag tror att jag läst det i någon text av Sigrid Combüchen. En formulering som konkret sammanfattar vad jag förmodligen håller på med just nu, fann jag i de sista raderna i Jesper Svenbros dikt Vid en dödsbädd ur samlingen Vingårdsmannen och hans söner.
”Du kan ärva en bok / men inte dess mening. /Finnandet ligger i sökandet. Meningen uppstår / i dig.
Bra skrivet om Jeremias, Dixie. Han är en högst levande poet och visdiktare, bl.a. tack vare Jeremisas Session band, som förvaltar hans arv på ett utmärkt sätt. Själv hörde jag KåKå, f.d. kåsör på NA, som då bodde i Ekeby Almby, berätta om Jeremias vid många tillfällen. Jag blev bekant med Kåkå 1969 genom min svärfar bokbindare Knut Ek, som umgåtts med Kåkå sedan ungdomsåren. Jag önskar nu, att jag lagt mera på minnet av det jag fick höra då om Jeremias!
Jag föreslår en poesihörna på bokmässan i mars, där Jeremias dikter ska vara ett självklart inslag. Men också Tranströmer, Szymborska och en rad andra poeter bör läsas högt där. Jag ställer upp, och det gör säker Du med!
Jag det gör jag.