Den brittiske tonsättaren John Tavener död
Fokus måndag, november 18th, 2013
Foto: Clestur
Så fort jag ska skriva hans namn bli jag osäker. Är det ett eller två r?
John Taverner levde 1490–1545 och räknas till den engelska renässanspolyfons stora mästare. John Tavener dog för en knapp vecka sedan, 69 år gammal. Man kan säga att han ingick i den nyandliga och tidstypiskt tidlösa trenden inom den samtida konstmusiken och föga förvånande kände han sig befryndad med esten Arvo Pärt. I båda fallen är dessutom dragningen till ortodox kristendom tydlig; Tavener konverterade 1977. Men det kan också påpekas att han hade kontakter med såväl Beatles som Björk.
När jag nu lyssnar på några skivor med hans musik påminns jag om hans såväl styrka som svaghet. Den förra är förmågan att skriva meditativ musik av stor, ja ibland svindlande skönhet, den senare är en tendens att upprepa sig. Repetitionen ingår i hans estetik och kan som bäst ha en smått hypnotisk effekt – men risken är också stor att den blir tröttande. Det gäller t.ex. den fallande skalan i Wake Up … and Die, ett verk för solocello och orkesterns cellosektion.
Cellon återkommer ofta hos Tavener som gärna samarbetade med Steven Isserlis. Ett av hans mest kända verk är också The Protecting Veil för cello och stråkar. Det domineras av vackra och stilla melodier, ibland rent av med drag av romantikern Max Bruch, men dessa bryts också av återkommande rytmiskt sågande attacker. Det meditativt vackra och inåtvända kommer igen i verk som stråkkvartetten The Hidden Treasure och Eternal Memory för cello och stråkar. Bland hans stora körverk kan nämnas Lament for Jerusalem, en klagosång över den stad som så många stridit om i trons namn. Här kan tonspråket få drag av Henryk Góreckis 3:e symfoni även om jag saknar den starka emotionella laddningen i dennes verk.
John Taveners musik kräver att man är beredd att ge sig hän, att man är villig att sjunka in i ett tillstånd av meditativ ro och förbli där i ett slags stilla extas. Men alla är kanske inte beredda att vara i denna stillhet så länge som Tavener kräver. All I am saying is give Tavener a chance! Det är han absolut värd.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion
