DVD: Liv & Ingmar

Inlagd av Malin Nilsson Film, Recension, Videohyllan onsdag, november 13th, 2013

Liv & Ingmar
Dokumentär, Norge/Storbritannien/Indien, 2012
Nordic Stories, 2012
Regi: Dheeraj Akolkar
Medverkande: Liv Ullman, Samuel Fröler (röst)
Utdrag ur Ingemar Bergmans filmer med: Erland Josephson, Bibi Andersson, Max von Sydow, Harriet Andersson, Ingrid Thulin, Ingrid Bergman & Liv Ullman
Längd: 81 minuter
Från 11 år på bio
Betyg:

— — —

Betyget är lite missvisande. Det skulle ha blivit en trea om jag inte haft en sådan ”soft spot” för de två huvudpersonerna i den här dokumentären. Men i alla fall är det här berättelsen om hur Liv Ullman träffar, förälskar sig i, gifter sig med, blir mer eller mindre psykiskt misshandlad av, blir lämnad av och blir vän med Ingmar Bergman. Myten, mannen, legenden. Och det är en fantastisk berättelse.

Och nog är det en berättelse att göra film av alltid. Det är en historia jag önskar att jag hittat på och författat. Den är bildskön och mycket sagolik: den unga (Liv Ullman var 25 när hon träffade Ingmar Bergman, han var 46) vackra, skådespelerskan i början av sin karriär möter medelåldersgeniet med svart basker. Han fascineras av henne, hon av honom och hennes idoldyrkan övergår i kärlek som skrämmer henne. Hon flyr till Norge, han följer efter, hämtar henne och de gifter sig (efter att Liv skiljt sig från sin första man… gravid med Ingmars barn är hon också) och Bergman för henne med sig till sin karga sten beströdda och glesbebodda ö utanför Gotland. Hör ni? Det är ju en historia så romantisk och dramatisk att Bergman själv förmodligen skulle avvisat den som banal och stereotypisk.

Kanske är det därför den utvecklas som den gör. Bergman kanske tröttnade på romantiken för nästa del av relationen präglas av isolering, gräl och grymhet. Liv Ullman upplever sig mer eller mindre inspärrad på Fårö, de eskalerande grälen och ökande frustrationen skildras med hjälp av filmklipp från olika Bergman-filmer där Ullman grälar med sina filmiska makar (exempelvis Max von Sydow i ”Skam” och Erland Josephson i ”Scener ur ett äktenskap”). När äktenskapet till slut avslutas (på Bergmans initiativ skall sägas) övergår dock relationen i en livslång vänskap som reflekterar ett själarnas eviga beroende av varandra trots oförmåga att leva tillsammans.
Bilder av unga Liv Ullman och Bergman vid tiden för deras första möte, varvas med filmsekvenser, bilder av Fårö, bilder av media för att hela tiden återvända till Liv Ullmans ansikte. Hon sitter i svart tröja, vackrare än någonsin och berättar lugnt och varmt om både kärlek, sorg, ilska och den slutliga vänskapen till mannen Ingmar Bergman. Hennes kvardröjande kärlek för Bergman är tydlig och själv framstår hon nästintill ikonlik när hennes voiceover (ibland läser hon ur sin egen memoarbok ”Förvandlingen” 1976) guidar oss genom det vackra bildspråket. Det blir verkligen känslan av myt och saga utöver vår vanliga verklighet. Det är vinkvällar tillsammans med legendstämplade svenska skådespelare. Det är Hollywood, det är Fårö, det är fyllesamtal till Ingmar efter uppbrottet… om det är för att jag är så begeistrad av Ullman vet jag inte men jag upplever henne som helt uppriktig och ärlig.

Det hela blandas också upp med kärleksbrev skrivna av Ingmar till Liv. Lagom dramatiskt upplästa av Samuel Fröler. På engelska. Filmen är ju nämligen inte svenskproducerad. Rubrikerna är också på engelska och Liv pratar engelska. Det känns ju lite skumt med tanke på att Ingmar Bergman på något sätt betraktas som en svensk nationalskatt. Men det blir på något vis logiskt: just att filmen är ”internationell” understryker hur stor den här mannen är utanför Sveriges gränser.

Jag tycker (som märks) mycket om den här dokumentären och kommer säkert att titta på den flera, flera gånger. Den ger som sagt en inblick i en nästintill mytisk värld och en fantastisk historia som jag vill ta del av många gånger. Däremot upplever jag att det mer är en film om Liv Ullmans kärlek till Ingmar Bergman än en film om dem bägge. Av naturliga skäl uteblir ju hans egen röst. Ingmar Bergmans upplevelse av samma händelser vet vi inget om och kan inte heller få tillgång till. Fokus ligger också på Liv Ullman och hur Ingmar Bergman påverkade hennes liv och öde. En mer passande titel hade nog varit ”Liv om Ingmar” än ”Liv & Ingmar” för det är hon som är huvudpersonen i den här filmen och som motspelare har hon inte Ingmar Bergman utan sin egen kärlek till honom.

Men det är som sagt en fantastiskt fin film, med ett nästan episkt upplägg och skulle helt ärligt utgöra fantastiskt stoff till en lagom sentimental spelfilm för Hollywood som skulle få både nationell och internationell biopublik att strömma till biograferna. Frågan är dock vad Bergman skulle tyckt om det.

— — —

Malin Nilsson