DVD & Blu-ray: Stoker

Inlagd av Malin Nilsson Film, Recension, Videohyllan onsdag, oktober 30th, 2013

Stoker
Thriller, USA, 2013
Twentieth Century Fox
Regi: Park Chan-Wok
Skådespelare: Mia Wasikowska, Matthew Goode, Nicole Kidman m.fl.
På DVD & Blu-ray: 2013 – 09 – 25
Betyg:

— — —

India (Mia Wasikowska) är en..eh…väldigt speciell 18-åring. På hennes 18-årsdag går hennes pappa bort i en mystisk bilolycka. India som stått sin pappa mycket nära, lämnas ensam i ett stort, dystert och mycket gotiskt inrett hus tillsammans med sin lätt labila mamma (Nicole Kidman). Från ingenstans dyker en farbror (Matthew Goode) upp. Farbrodern är mycket karismatisk och charmar genast Indias mamma, medan India själv balanserar på gränsen mellan misstänksamhet och fascination. Farbrodern flyttar in, utåt sett för att erbjuda sitt stöd, men snart börjar alltmer mystiska saker att hända… Varför pratade Indias pappa aldrig om sin bror? Varför lärde Indias pappa henne att skjuta? Vad hände egentligen dagen då han dog? Varför försvinner hushållerskan plötsligt? Vem skickar skor till India? Varför är farbrodern så fascinerad av sitt bälte? Frågorna är oändliga.

Den här filmen har höga konstnärliga anspråk och tar sig själv på väldigt stort allvar. Mycket energi har lagts på ljud och bild. India rullar ett ägg mot ett bord så att skalet krasar, Nicole Kidman är perfekt blek mot rött hår och silkig morgonrock som matchar hennes ögon, Indias säng är en gigantisk historia med ett utformat slingrande träd vid huvudgärden, måltiderna på tallriken är upplagda som på restaurang och så vidare – varenda ljudbild och scenbild tycks vara övervägd in i minsta detalj. Därför irriterar det mig att det saknas ett filosofiskt budskap. Eller så kanske det bara går mig förbi.

Sex och död blandas samman i en kokande bryggd för att kombinera lockelse och skrämsel. Någon annan anledning till de scenerna kan jag helt enkelt inte se… förutom att ”sex ju alltid säljer”. Men jag upplever de ”erotiska” inslagen som förvirrande och mer motbjudande än när det skvätter blod. ”Usch” är min sammanfattande känsla när filmen är slut. Jag misstänker att det är ett försök från skaparnas sida att vara lite djupa… det här med att koppla samman erotik och död. Och incest. Usch.

Vem som är ond och vem som är god känns väldigt flytande. Alla karaktärer är nämligen rejält obehagliga. India är galen, om detta råder det inget tvivel. Frågan är om hon var galen innan hennes pappa dog, eller om händelsen ska ha utlöst galenskapen… det är frågan. Som tittaren aldrig får svar på. Filmen inleds visserligen med en ”voiceover” där India tillkännager att hon ”ser sånt andra inte ser”. En medfödd förmåga alltså.  

Mia Wasikowska passar hur som helst väldigt bra i rollen som konstigt stirrande tonåring. Mycket läskig. Det är ju egentligen framförallt Matthew Goode som ska vara det läskiga inslaget i den här filmen, men jag vill påstå att Mia Wasikowska som världens konstigaste tonårstjej är ännu läskigare. Som någonting ur The Ring vandrar hon omkring och stirrar på alla med gigantiska ögon. Blek och finnig i gammeldags kläder skrämmer hon skiten ur både publiken, jämnåriga mobbare och sin mamma (tjusigt gestalad av Nicole Kidman). Nicole Kidman är alltid bra. Hon är vacker, trasig och försmådd på ett alldeles förtjusande sätt och representerar ”oss som lever i den vanliga världen” och ser inte allt otäckt som är på gång förrän det är för sent). Jag tänker både på Carrie, Exorcisten och alla samlade skräckisar där själva orosmoment är förklätt till en prydligt klädd tonårstjej.

Det som dock är lite fascinerande är att jag tycker att Mia Wasikowska alltid spelar på samma sätt. Oavsett om hon spelar Alice i Alice i Underlandet eller Jane i Jane Eyre så tycks hennes främsta skådespeleri gå ut på att andas högt mot tyst bakgrund (inte hennes fel, men en ljudeffekt jag numer förknippar med henne) samtidigt som hon stirrar på någonting. Matthew Goode gör sitt jobb. Rejält obehaglig precis som han ska vara, snygg och obehaglig samtidigt. Han stirrar också en hel del.

Men jag är skeptisk till storyn alltså. För att jag fattar inte var de vill komma. Vad är budskapet? Vad vill de förmedla? Titeln Stoker är samma namn som familjen bär och undertexten lyder ”Do not disturb the family”… och layoten anspelar på trädrötter – familjerötter? Är själva grejen att det liksom finns en galen gren av familjen Stoker och Indias öde är att bära denna vidare? Vad vill de i så fall säga med det?

Jag vet inte. Men den här filmen gör mig obehaglig till mods. Och det är ju förstås det som är meningen, alltså lyckas den väl med sitt syfte. Men jag ogillar filmer som vill ge sken av att ha någon form av intellektuella anspråk om man egentligen bara är ute efter att skrämmas… slöseri med bra skådespelare också. Och just eftersom alla karaktärer är lika delar obehagliga och osympatiska så blir det inte särskilt spännande, eftersom jag som tittare ärligt talat inte riktigt vill att någon ska överleva. Möjligtvis är Nicole Kidmans modergestalt relativt oskyldig, men någon vidare mamma till India har hon ju inte varit och ganska korkad är hon… men visst ok. Lite sympati har man med henne och kan hålla tummarna lite grann för hennes räddning.

Sammanfattningsvis: Mycket snygg. Mycket obehaglig. Mycket förvirrande. Mycket oengagerade. Och Mia Wasikowska borde kanske prova på att spela i en romantisk komedi eller någonting. För omväxlings skull bara.

— — — 

Malin Nilsson