Utställning: VäxtArt
Kulturdelen rekommenderar, Recension, Utställningar måndag, juni 24th, 2013VäxtArt
Bryggeriet i Nora
Medverkande: Petra Axelsson, Aurora Bergmark, Johan Bjärntoft, Vassiliki Falkehag, Johan Ledung, Diana Liepina, Malin Lobell, Cecilia Meyer, Claire Pentecost och Borns Friskola.
Öppet 20/6-11/8 dagligen 11-17
– – –
Sommarens samlingsutställning på Bryggeriet i Nora heter VäxtArt. Utanför galleriet påbörjas utställningen med planteringarna ”Guerilla Gardener” och ”Under Kontroll” av Malin Lobell. På slänten växer bland annat kryddor och krasse i en frodig blandning. Det ger en jordnära och vacker inramning.
Bryggeriet som konstlokal är mycket givande. Rummen är rustika utan egen utsmyckning, vilket ger konstverken fri lejd till betraktarens öga. Det leder till en samklang dem emellan – det enkla, praktiska och det särskilt formgivna samspelar.
Så till sommarens utställning. För mig som är intresserad både av det som växer och av konst var förväntningarna höga. Tyvärr infriades de inte riktigt. Jag hade väntat mig mer. Jag ska här nämna några av konstnärerna och deras verk som jag uppskattade mest. Jag börjar med Claire Pentecost som i sin del ”Soil-er” på Plan 1 visade teckningar och objekt. Jag fastnade för hennes teckningar (”sedlar”), som jag uppfattade som en slags blandning mellan naturvetenskapliga bilder och esoteriska illustrationer, med ansikten (föreställande forskare i ekologi), djur och växter. De bjöd in till att ta tid på sig och upptäcka, se detaljer och fundera över sammanhang.
På Plan 2 visade Johan Ledung sitt fristående träbygge och en målning på plexiglas, ”Unsinn”. Här fastnade jag speciellt för träbygget, vilket var både särskilt och vardagligt och fick mig att fundera över formen, materialet och syftet. Det var spännande på något sätt i alla sin enkelhet, om jag får kalla det så, och stack ut i material och utförande vad gäller utställningens helhet.
Malin Lobells akvareller ”Ur serien Ätbara ogräs” , vilka visas både på Plan 3 och 4, var oerhört sirliga och vackra på ett nästan undflyende sätt. De föreställer Svinmålla, Nässla, Våtarv/nate och Kirskål. Även Aurora Bergmarks ”Erosion 1-6” och ”Erosion 7, 8” i blandteknik på Plan 4 gav mig en stark upplevelse, och då av jord och sten och rörelse. Färgerna och formerna som flöt fram var både spännande och vackra. Det hände något i bilderna, något utom betraktarens kontroll. En rörelse, ett skred och färger som flöt samman.
Sist men inte minst ska här nämnas Borns Friskolas bidrag ”Under jorden”, två friska fläktar med tydliga motiv och budskap. De gav mig glädje och tillförde utställningen en påminnelse om barn och deras omedelbara skapande, deras självklara kreativitet.
Jag har här nämnt de konstnärer och verk som gav mig en särskilt upplevelse av VäxtArt. Som helhet anser jag att utställningen var tunn, både till antal utställare (det var tomt i delar av rum och i något helt rum) och i vissa delar till sin enkelhet. Kanske speglade det en viss försiktighet och förutsägbarhet i utförandet. Jag saknade mera kött på benen, om jag får uttrycka mig så. Det hade bidragit till en rikare och mer fullödig upplevelse och till fler perspektiv på temat och om vad konst och växande kan tillföra varandra. Som nu var infann sig känslan av att utställningen aldrig riktigt kom i gång, att den tvekade på tröskeln och inte vågade ta steget trots många spännande delar.
– – –
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.
