Moçambikiska bönder väntar på svar från Västerås stift

Inlagd av Magnus Gustafson Kulturdelen rekommenderar, Reportage söndag, juni 16th, 2013

I höstas var Örebro Afrikagrupp med på ett möte när representanter från den moçambikiska bondeorganisationen UNAC ställde Västerås stift till svars för ett trädplanteringsprojekt som drabbat lokalbefolkningen i Niassa. Västerås stift tog initiativ till projektet 2006 då stiftets skogsbolag satsade 70 miljoner och lade grunden för en investeringsfond. Tanken var att projektet skulle bidra till hållbar utveckling, men snarare har det lett till konflikter och matbrist i regionen. En utredning som den moçambikiska regeringen gjorde år 2010 visade att vid den tiden hade projektet lyckats lägga beslag på 30 000 hektar på laglig väg och dessutom 32 000 hektar på olaglig väg.

Trots att kritiken mot trädplanteringsprojektet varit känd i flera år och finns belagd i flera rapporter kunde inte Västerås stift ge några besked när det gällde den moçambikiska delegationens krav. Kraven handlade om dokumentation över marktillgångarna, dokumentation över trädplanteringsprojektets miljöpåverkan samt kompensation till bönder som förlorat tillgång till sin mark på ett olagligt sätt till följd av projektet. Det enda besked som kom var att stiftsjägmästaren, som sitter i investeringsfondens styrelse, skulle ta upp frågorna vid nästa styrelsemöte i mitten av november, och sedan återkomma till UNAC. Men ännu efter åtta månader, i juni 2013, har det inte kommit några besked.

Häromveckan intervjuades den förre biskopen i Västerås stift, Claes-Bertil Ytterberg, inför sin 70-årsdag, i Vestmanlands Läns Tidning. Men jubilaren fick naturligtvis inga frågor om kyrkans kritiserade satsning i södra Afrika. Ytterberg var med och startade trädplanteringsprojektet och var tidigare ordförande i investeringsfonden, Global Solidarity Forest Fund, som finansierar projektet. Det faktum att det råder matbrist i Niassa verkar inte vara något som håller den förre biskopen vaken om nätterna. I en artikel i Kyrkans Tidning från förra året menade Ytterberg att det inte finns något oetiskt med projektet och att det enda han ångrar är att avkastningen inte blivit högre.

Landgrabbing, eller markrofferi på svenska, är ingen ny företeelse, men har ökat kraftigt på senare år. Flera faktorer driver på utvecklingen. Dels har priserna på energi och råvaror ökat. Dels har den finansiella krisen medfört att jordbruksmark ses som en mer attraktiv och stabil investering. Dessutom har klimatförändringarna, med översvämningar och torka som följd, bidragit till att konkurrensen om den odlingsbara marken hårdnat.

De flesta fall av landgrabbing äger rum i länder som redan har en osäker livsmedelsförsörjning. Majoriteten av fallen förekommer i Afrika söder om Sahara. De utländska investerarna menar ofta att de skapar arbetstillfällen och bidrar till utveckling, men många gånger får det negativa effekter för lokalbefolkningen som förlorar tillgång till odlingsbar mark.

På sistone har det talats en hel del om en positiv ekonomisk utveckling i vissa afrikanska länder. Senast i maj månad när politiker och företagsledare från hela världen samlades på World Economic Forum i Kapstaden. Det är sant att medan ekonomierna går bakåt i Europa och USA så går de framåt i vissa delar av Afrika. Men den avgörande frågan är om den här utvecklingen ska komma afrikanerna till del, eller om den leder till ännu en kapplöpning om Afrikas rikedomar.

Den exploatering av naturresurser och människor som hotar att följa i spåren av en sådan kapplöpning kräver global mobilisering och organisering av gräsrötter och folkrörelser. Ett sådant exempel finns just nu där 23 moçambikiska, 43 brasilianska och 72 japanska organisationer har gått samman och skrivit ett öppet brev där de protesterar mot planerade markinvesteringar i det som kallas Nacalakorridoren i Moçambique.

Mötet i Västerås i höstas avslutades med att stiftet bjöd på lunch. När stiftsdirektor Britas Lennart Eriksson frågade hur många som ville ha mat svarade Eugnélio Pedro Buquine från UNAC att det var många som var hungriga i Niassa-regionen.

Åtta månader efter mötet i Västerås är de moçambikiska bönderna fortfarande hungriga och har ännu inte fått några svar på sina frågor. Det är hög tid att Västerås stift och andra investerare tar sitt ansvar och rättar till de fel som har begåtts. Även den svenska regeringen bör agera och göra en översyn av vilka effekter skogsprojekt, som främjas av det svenska biståndet, kan få för lokalbefolkningen.

För oss gräsrötter gäller det att, i solidaritet med lokalbefolkningen i Niassa, följa frågan noggrant och ta varje tillfälle i akt att kräva att investerarna i fonden agerar.

– – –

Magnus Gustafson, styrelseledamot Örebro Afrikagrupp

Fakta UNAC

UNAC organiserar drygt 86 000 småbönder i Moçambique. De ger bland annat ut en informationsbulletin, har ett agroforestryprojekt och arbetar med lobby och informationsarbete. UNAC har publicerat två studier om landgrabbing. UNAC är partnerorganisation till Afrikagrupperna.

 

Fakta Global Solidarity Forest Fund

Fonden grundades 2006 av Västerås stift och Opplysningsvesenets fond, en statlig fond som förvaltar Norska kyrkans tillgångar. Syftet är att investera i skogsplantering och bidra till hållbar utveckling och samtidigt förvalta kapitalet på ett etiskt försvarbart sätt. Det totala kapitalet i fonden är 100 miljoner US Dollar. Bakom GSFF står flera investerare från flera olika länder. Den holländska pensionsfonden Stichting Pensioensfonds ABP har satsat mer än hälften av pengarna. GSFF har fyra dotterbolag, varav Chikweti Forests är det största. Det ska plantera skog i Niassa i Moçambique. Fondens lokala samarbetspartner är Anglikanska kyrkans stift i Niassa, som även äger en liten del i fonden.

Källa: Fian Internationals rapport “The Human rights impacts of tree plantations in Niassa