DVD & Blu-ray: The Paperboy

Inlagd av Tommy Johansson Film, Kulturdelen rekommenderar, Recension, Videohyllan måndag, maj 27th, 2013

The Paperboy
Thriller, Usa, 2012
Distributör: Noble
Regissör: Lee Daniels
Manus: Peter Dexter
Skådespelare: Zac Efron, Nicole Kidman, Matthew McConaughey, John Cusack m.fl.
Kategori: Thriller & Deckare
Längd: 1 tim 42 min
Åldersgräns: 15 år
Ute nu på DVD & Blu-ray

— — —

Det ska sägas att jag blev besviken när Oscars-kommitén presenterade namnlistan över förra årets mest framstående skådespelare. Det blev inte ens en nominering till Nicole Kidman. Veckorna innan hade jag orerat vilt över min tvärsäkerhet kring Kidmans självklara nominering – ”Kidman lär sannolikt tjinga en Oscars-nominering för bästa kvinnliga huvudroll”, twittrade jag ivrigt efter att ha sett Lee Daniels käftsmäll till hillbillythriller under Stockholms Filmfestival 2012. Men icke, Kidmans bräckliga porträtt av den desperat kärlekstörstande Charlotte Bless for förbi kommitténs ögon lika snabbt som solsken på midsommarafton. Vilket gjorde mig rejält besviken.

Hur som helst, The Paperboy utspelar sig i den amerikanska södern under det sena 1960-talet. Charlotte Bless har blivit oförklarligt förälskad i den obehaglige och dödsdömde enstöringen Hillary Van Wetter, eminent spelad av John Cusack. Genom manisk brevkorrespondens påstår hon sig vara övertygad om hennes och Wetters själsliga samhörighet, trots att de aldrig har träffats. Hon påstår också att han är oskyldigt dömd och engagerar två journalister som börjar gå igenom det bristfälliga bevismaterialet. Den ene är den hemvändande idealisten Ward Jansen, fenomenalt spelad av en förlöst (äntligen) Matthew McConaughey, den andre är Yardley Acheman, skjutjärnsskolad och skoningslös, spelad med glöd av David Oyelowo. Tillsammans börjar de nysta i påstådda oklarheter och mörka hemligheter – både andras och sina egna.

Även om det finns handlingsmässiga oklarheter med The Paperboy (som inte är helt oproblematiska) så lyckas Lee Daniels ända skapa en extremt tajt thriller. Det är framförallt en ovanligt kuslig film, omgärdad av ett tryckande obehag som jag inte upplevt sedan Mia Farrow plågades av satanistiska grannar i Roman Polanskis thrillerklassiker Rosemary’s Baby från 1968 (utan att dra alldeles för stora paralleller). Det handlar om känsla framför handling, om förmodade missförhållanden som gnager. Det finns något som lurar mellan alla tvetydiga replikskiften och skeva ansiktsuttryck, hotfulla löften om något som skall komma att brisera. I förgrunden står Charlotte Bless, en fragil och förvirrad kvinna som desperat söker efter mening. Runt omkring henne, och med henne som drivkraft, rör sig filmens övriga karaktärer – alla med olika motiv och hemlighetsfulla begär. Det resulterar i en saktgående men sylvass thrillerhistoria, en snigelpromenad på en knivsegg.

Lee Daniels är en modig och skarpsinnig regissör. Sättet han använder ensemblen på är lika riskabelt som det är genialt. Han vågar ”nyanvända” sina skådespelare, placera de i nya, obeprövade sammanhang, bort från typecasting och publika förväntningar. Han ser sina skådespelare, förstår omfånget och löper linan ut. Matthew McConaughey placeras långt ifrån sina ordinära surferdudes, charmanta pretty boys och kostymslicka advokater i rollen som Ward Jensen, den plågade idealisten med mörka skelett i garderoben. Precis som John Cusack, vars pluffssvettiga redneck är det obehagligaste jag sett på mycket länge. Det är möjligt att The Paperboy haltar rent handlingsmässigt men ur ett aktörsperspektiv är det förstklassigt. Zac Efron har det visserligen kämpigt med sin otacksamma roll som den trånande hormonsprutan Jack, men tillåts ändå beträda ny skådespelarmässig mark. Det är uppfriskande.

Men för att återgå till inledningen då. Den huvudsakliga anledningen till att se The Paperboy stavas Nicole Kidman. Hon har inte varit så här bra sedan Rabbit Hole 2003, kanske överträffar hon rent av Dogville till och med. Pulpkonnässören lär även finna stor tillfredställelse i den vackra skitigheten – det är förjävla snyggt. Missa inte den här.

— — —

Tommy Johansson