Konsert: Ramel & Crafoord

Inlagd av Björn Reimers Konserter, Recension tisdag, maj 21st, 2013

Ramel och Crafoord – legitimerade legender

Stadsträdgården Örebro

17 maj 2013

– – –

– Skål mina vänner! Vilken kväll! Så inleddes kvällen i Stadsträdgården i utkanten av Örebros vackra stadspark och orden var Wille Crafoords.
Under rubriken ”Legitimerade legender” anträdde två artister i en, i första tanken, udda kombination. Men vid närmare eftertanke passar Mikael Ramel och Wille Crafoord egentligen väldigt bra ihop. Två ordekvilibrister som skapat många fantastiska låtar med ännu mer fantastiska texter. Att de funnit varandra kan egentligen inte vara någon slump.
När det också visade sig att Wille Crafoord haft Mikael Ramel som idol under sin uppväxt blev det nystartade samarbetet ännu mer självklart.
– Vi träffades på Willes hovturné 2011, berättar Mikael Ramel.
Hovturnén är Wille Crafoords svar på Göran Samuelssons Packmopedturné som puttrat runt i Värmland i 15 år där mängder av svenska artister och musikanter passerat revy. Willes turné sker till häst, därav namnet, och är geografiskt placerad i Skåne.
– Vi kände inte varandra speciellt väl tidigare, forsätter Mikael, men vi upptäckte att vi hade något tillsammans så nu provar vi lite hur det känns. Vi har kanske gjort tio gig tillsammans under ett år. De nya låtarna vi nu presenterar är sådant vi skrivit tillsammans. Kanske blir det en platta framöver, vi provar oss fram.
Ja, en hel del av det nya fick den avslappnande stadsträdgårdspubliken höra, men också en del klassiker från de bådas äldre repertoar. Så här i ESC-tider är det så skönt med ett så avklätt framträdande där det finns utrymmer för lite missar och fniss.
Det kändes också att de trivdes, både ihop och tillsammans med publiken.

– Det här är en av de vackraste scener jag varit på, tyckte Wille Crafoord och blickade ut. Jo, inramningen var lagom försomrig och vädret strålande. Måsarna dansade över parken, tulpanerna utslagna och fruktträden på väg att gå i blom. Det utmynnade också i sommarhyllningar från scenen men i huvudsak bjuder dessa ordens mästare på vardagsföreteelser paketerade i finurliga textrader och lek med orden. Vardagsföreteelser som att ställa sig i den längsta kön för att få tid att pusta ut, eller som att känna sig som den vackraste i lokalen fast man egentligen ser rätt jävlig ut. Att glömma trivialiteter som disk och städning eller att fundera om LVM, lagen om vård av missbrukare, också täcker in maktmissbruk. Ja, en hel del vardag att fundera över, precis som dessa textförfattare gjort.
Att musikanter ofta får med sig sin publik är inget unikt. Allsång är ju som bekant någon vi svenskar älskar. Men att få sin publik att utbrista i ångestskin för att illustrera vår vardagsångest har i alla fall jag inte varit med om tidigare. Stadsträdgårdspubliken var inte särskilt svårflörtad, så om någon passerade utanför i fredagskväll så kan jag lugna alla. Det var ingen session i primalterapi, bara skön musik en svensk försommarkväll.
En textrad som fastnade lite extra hos mig var ”något finns som inte fanns” som illustration om det nyfödda barnet. Lysande poesi.
Ni som missade Ramel och Crafoord i parken, håll utkik efter deras första platta ihop, för den kommer garanterat för eller senare.
Håll också utkik efter fler sommarkonserter i Stadsträdgården. Ett par till är utlovade. Ett strålande initiativ i en vacker miljö.

– – –

Foto och text: BJÖRN REIMERS

1. Mikael Ramel och Wille Crafoord, två legitimerade legender som trivdes väldigt bra ihop.

2. Det märktes väl att Mikael och Wille trivdes i Stadsträdgården, så också publiken. I sista låten förenades de till ömsesidig lycka.