Utställning: Se Tranströmer
Recension, Utställningar måndag, maj 20th, 2013Se Tranströmer – 20 fotografer tolkar Tranströmer
Medverkande: Magnus Aronsson, Emelie Asplund, Henrik Björnsson, Eva Brandt, Peter Claesson, Nicklas Elmrin, Maidi Eriksson, Helene’ Furness, Dan Hansson, Peter Hildor, Pieter Ten Hoopen, Kristin Lidell, Mehrdad Modiri, Mikael Ringlander, Joakim Roos, Magnus Sundberg, Anders Tukler, Patrick Sörquist, Lisa Thanner samt Tommy Wiberg.
black door gallery, Örebro, Visas 17/5-8/6
– – –
Så var det dags för vårens sista utställning på black door gallery innan sommaruppehållet. Den här gången är det en samlingsutställning med ett gemensamt tema: Tomas Tranströmers poesi. 20 fotografer har valt var sin dikt att illustrera och ovetande om varandra har några valt samma dikt. Utställningen arrangeras av fotograferna i samarbete med Se Människan/Svenska kyrkan, Albert Bonniers Förlag och Bok & Bibliotek.
Tomas Tranströmer tilldelades Nobelpriset i litteratur år 2011. Hans poesi har stor internationell spridning. Hans dikter är ofta skenbart enkla men bjuder läsaren på en svindlande resa ut på tillvarons vidder och in i dess vrår. De går att läsa både handfast konkreta och med fördjupade analyser, vilket utställningen också visar på. Fotograferna har olika ingångar till poesin vilket uttrycks i deras bilder. Det gör att utställningen spretar något och ger ett lite ojämnt uttryck.
Jag fäster mig vid de fotografier som inte enbart avbildar det konkreta ur texten utan går en bit längre i sina uttryck. Jag tänker då närmast på Maidi Eriksson som illustrerat en haikudikt ur Sorgegondolen (1996), Peter Claesson med Preludier II ur Mörkerseende (1970) och Joakim Roos med Madrigal ur För levande och döda (1989). Vidare finns det några fotografer som tagit fasta på det konkreta i texten men gjort något eget, särskilt av det, såsom Peter Hildor med Midvinter ur Sorgegondolen (1996), Magnus Sundberg med Sena maj ur Stigar (1973) och Anders Tuklar med Trädet och skyn ur Den halvfärdiga himlen (1962).
Det är svårt att bedöma en samlingsutställning. Kanske försvårar det också att jag själv är en van läsare av Tranströmer och har skapat egna inre bilder av texterna. Jag tyckte att utställningen var ojämn och lite platt och till vissa delar förutsägbar. Jag hade förväntat mig djupare och mer självständiga tolkningar av de inre och yttre upplevelserna av texterna. Själva temat där text och bild samverkar är förstås mycket intressant, vilket gör utställningen väl värd ett besök. Man behöver inte ha förförståelsen och känna till författarens poesi för att ta del av helheten.
– – –
Agneta Hagerud är litteraturvetare och lärare.
