Bilder från sextiotalet 1

Inlagd av Kulturdelen Helgesson måndag, maj 13th, 2013

Det är en av de första vårdagarna med riktig sommarkänsla. För att komma i sextiotalsstämning så lyssnar jag på några låtar av Lovin Spoonful från 1966; What a day for a daydream och Summer in the City.

Jag ser att Sture Johannesson är aktuell med en utställning (tom 25 maj) på Galleri Index i Stockholm och han förekommer också i Samhället utan gränser på Tensta konsthall. Stures datorgrafik vet jag inte mycket om, men jag minns mycket väl hans fräcka och färggranna affischer, varav Revolution Means Revolutionary Consciousness! populärt kallad ”Haschflickan” – en naken kvinna med haschpipa – är den mest kända. Infälld i Stures bild är en tavla av Eugène Delacroix från 1830, Friheten på barrikaderna. Sture sade att ”Min bild är en nutida tolkning av den revolutionära idén och tanken”. Liksom en del andra konstnärer var han inspirerad av den amerikanska undergroundrörelsen. 
Affischen skulle visas på Lunds konsthall 1969 och ingå i utställningen ”Underground” som aldrig öppnades och sedermera fick konsthallschefen Folke Edwards avgå. Nakenhet och cannabis-propaganda blev för mycket.
 Noterar nu (maj 2013) att centerpartiets ungdomsförbund lagt fram en motion om att legalisera cannabis. En affisch med Annie Lööf som ”Haschflicka” skulle säkerligen provocera många idag. Annars är det nog kvinnans tidstypiskt frodiga könsbehåring som chockerar mest.

På sextiotalet handlade mycket om att upptäcka världen, den inre såväl som den yttre. Det hände mycket inom musik, kultur och politik på en kort tid.  Redan 1964 sjöng Robert Zimmerman (Bob Dylan) The Times They Are a-Changin’ och två år senare frågade sig Ray Davies i The Kinks Where have all the good times gone.

I nummer 1 1967 av kulturtidskriften ord & bild hade Sture Johannesson skrivit ett något osammanhängande Manifest med referenser till Allen Ginsburg, William Burruoughs och Bob Dylan. Jag tyckte då att det var flummigt (lite spännande) och drogromantiskt. Han skrev bland annat, ”Psykedeliska droger betyder frihet, jämlikhet och broderskap.”  Men va fan! Vietnamkriget eskalerade och FBI höll på att krossa Svarta Panter-rörelsen. För många av oss var den politiska kampen viktigast inte introvert flummande, dock kombinationen förekom. Sommaren 1967 kallades för ”the summer of love” med ”flower power” och psykedelisk konst och kultur. Ibland var det en salig blandning av rörelser, eller snarare parallella strömningar som dök upp och försvann. Vi var nyfikna, ibland naiva och vetgiriga.
 Detta nummer av ord & bild säger en del om tidsandan. Här förekommer artiklar om provos, droger, tonårsattityder och amerikanskt kulturliv. Filmen Dom kallar oss mods av Jan Lindqvist och Stefan Jarl som kom 1968 hade sin upprinnelse i ett enkelt reportage de gjorde för TV-serien Stänk och i detta nummer får Kenta och Stoffe tala ut. Claes Janssen skriver om ”Den förhöjda livskänslan”, flummigt, men rätt kul är avsnittet om Karl XII som brukare av haschisch. Anderz Harnings artikel ”Provos kalla krig mot polisen” har mer kött på benen liksom Göran Printz-Påhlssons presentation av Lenny Bruce, en av de första, främsta och fränaste inom ståupp-komikens historia.
 Här finns också en fin dikt av den polska poeten Tadeusz Rózewicz, född 1921:

Att falla 



de upproriska människorna

de bannlysta änglarna

föll huvudstupa

den moderna människan

faller i alla riktningar

 

På en gång

nedåt, uppåt, åt sidorna

Apropå droger, så var det amfetaminbaserade bantningspillret Preludin lagligt i Sverige fram till och med 1965. Städningen i villaområdena gick i rasande fart.

Kanske kan månggifte och cannabisodling få fart på den svenska landsbygden. Vem vet?

Puss på er blir det i nästa Bilder från sextiotalet.

—

Bo Helgesson