Noveller: Smutstvätt

Inlagd av Erik Göthlin Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur lördag, april 27th, 2013

Smutstvätt – 26 berättelser om allmänt vanvett

Charles Bukowski

Lindelöws, 320 sidor, Utkommen

– – –

Jag läste Bukowski första gången när jag var 18-19 år, kommer inte ihåg exakt. Buk blev ingången till den lite svårare litteraturen, den ruffiga och obekväma. Han skrev om oändliga dagar och nätter av kneg, fylla, trav, och kvinnor, inte minst kvinnor. I Factotum, som måste ha varit den första av författarens romaner jag läste, följer vi alter egot Henry Chinaskis vagabondliv i efterkrigstidens Amerika. Boken består av en drös korta scener där huvudpersonen tar ett jobb, får sparken, hamnar på en sylta till bar, spenderar en natt i häktet, och om han har tur får sig ett ligg. Verket är fragmentariskt, våldsamt och deprimerande, men också med något slags värme. Och fyllt med svart humor. Romanen gjorde intryck, på riktigt. Att en författare kunde skriva så enkelt, så rent, och samtidigt vara så mycket mer. Den konsekventa stilen där känslouttryck och psykologiserande får kliva undan för en registrering av livet utan att värdera det som sker imponerade på mig.

Nu sådär 7-8 år senare har jag läst mannens alla romaner och en hel del diktsamlingar. Men Smutstvätt (originalet utgivet 1972 under namnet Erections, Ejaculations, Exhibitions and General Tales of Ordinary Madness), som novellsamlingen heter, har lyckats undgått mig fram tills nu när Lindelöws gör en återgivning på detta mindre kända verk. Samlingen består av texter som ursprungligen publicerades i olika undergroundtidskrifter och magasin. Texter skrivna för brödfödan men som ändå glimmar till så ofta att man vill ha mer. Ett fåtal texter tillhör till och med Buks bästa.

Den inledande Vackraste kvinnan i stan… är en fin öppning. Verkligen vemodig, och innehåller barerna och tragiken och den ouppfyllda kärleken. Buk när han är som bäst. Inga krusiduller, men aldrig heller plumpt eller billigt. Några noveller rör sig faktiskt mot det billiga. Kanske kan man kalla dem pornografiska. Berättelser han måste ha knackat fram under en kväll för att dagen efter posta iväg och glömma bort tills checken ramlade in genom brevinkastet. Och jag kommer på mig själv, när jag läser sådär tre, fyra noveller i ett kör, med att jag redan glömt bort vad den första handlade om. Men så är det också med noveller. En del stannar hos en, andra inte. Bokens starkaste berättelse är Mordet på Ramon Vasquez. Det är en outhärdlig rå och intensiv skildring av ett rånmord som helt ballar ur. Den är så jävla kall, och jag kände mig illa till mods resten av kvällen efter att ha läst den. En fantastisk studie i det så kallade ”meningslösa våldet”.

Smutstvätt är inte lika minnesvärd som de mer betydande novellsamlingarna Badkarsmusik och Historier från ingenstans. Däremot är den ofta förbannat rolig. Han klämmer in mer sprit och knulla än någonsin förr. Det blir för mycket helt enkelt, men jag måste ändå applådera den skruvade kreativiteten. Att några av novellerna publicerades i Hustler säger väl egentligen allt!

För Gud vet vilken gång i ordningen står Einar Heckscher igen för översättningen. Heckscher har ibland blivit kritiserad för sina fria översättningar där han inte är främmande för slang. Och även om man skulle kunna anmärka på ett ordval här och där så ska Heckscher ha cred för flytet. Prosan springer, eller snarare galopperar fram. Fin läsning!

– – –

Erik Göthlin – filmvetare