Li Wei. En paus för mänskligheten
Portfolio torsdag, mars 21st, 2013A pause for humanity är ett av den kinesiske konstnären Li Weis senaste verk. Sedan några år visas det världen över.
– Läget är allvarligt, det är dags för mänskligheten att ta en paus, säger Li Wei när jag träffar honom i hans ateljé i Beijings utkanter.
Senast vi möttes, för cirka tio år sedan, gick Li Wei omkring med en stor spegel runt halsen vid Beijings största shoppinggata, Wangfujing. Spegeln riktade han mot moderna huskroppar av stål och glas och mot förbipasserande som kunde se sig själva agera i denna otyglade och märkliga värld.
Men ”En paus för mänskligheten” är något annat.
För att i sin konst kunna beskriva läget i samhället klättrade Li Wei upp på en liten stege 25 våningar upp på ett nybygge i Beijing – utan skyddsnät. I famnen höll han sin dotter – fyra månader gammal.
– Det är klart att det var farligt, men så farligt anser jag läget är för mänskligheten, säger Li Wei. Det är så här jag känner.
– När jag gjorde bilderna kände jag en sorg i mitt hjärta. Vi trodde någonstans att världen skulle bli bättre och bättre och mer civiliserad ju mer vi utvecklades. Men sanningen visar något annat. Mina ögon öppnades för det när jag började tänka på min dotters framtid.
På en av bilderna håller Li Wei sitt barn med ena handen medan den andra handen håller om en stålkonstruktion – vid hans sida står hans hustru. Det är 25 våningar upp.
Men hur tänker du egentligen, undrar jag. Jag kan förstå att du tar på dig en spegel på huvudet för att människor ska få se sig själva. Men att klättra 25 våningar upp på en liten stege med ditt eget barn i famnen?
– Jag ville uttrycka vilket farligt läge mänskligheten befinner sig i och jag tycker att jag har lyckats med det.
– Men jag har fått synpunkter som jag inte hade tänkt på. Vad kommer min flicka att tänka om mig när hon blir vuxen och förstår vad jag gjorde – kommer hon att stämma mig? Nästa gång måste jag att fråga henne om lov. Men det var nödvändigt att göra det på det sättet.
Li Wei uttrycker i sin konst den lilla människans vilsenhet i denna stora föränderliga värld. Han arbetar mycket med motsatser; sanning – lögn, säkerhet – osäkerhet, verklighet – overklighet.
– Jag arbetar mycket med hur faror; miljöförstöring, krig, det hårdare samhället, arbetslösheten och hur de ekonomiska kriserna påverkar människan. Jag uttrycker människans osäkerhet.
– I Kina går utvecklingen i hög fart. Många människor blir rika, men det påverkar människornas tänkande och moral.
– Viktigast för var och en av oss som lever på den här jorden är att ta reda på våra egna känslor för allt som händer i samhället. Min konst kan hjälpa till i detta.
Li Wei slog igenom internationellt 2003 – 2004 i Italien och Frankrike. Det är också i Europa han ställer ut mest och säljer flest verk. I Kina har han ännu inte sålt något verk, berättar han, trots många utställningar.
– Det verkar som om européer känner igen de känslorna som jag förmedlar och de känner igen min humor. Jag är kines men jag betraktar mig som en universell konstnär i en global värld.
– Ta till exempel bilden där kvinnan svingar sin man över huvudet för att kasta honom i backen. Så kan det gå för en man om han inte sköter sig. Jag tror många kan känna igen sig i den – både kvinnor och män, säger han och skrattar.
Europa må vara Li Weis huvudarena men intresset för hans konst växer också i Kina – förutom alla utställningar så har ungdomar sedan ett par år börjat använda hans bilder på Internet – med egna kommentarer.
– Det gör mig glad. Jag kan visa något som andra känner igen och kan sätta sina känslor och ord på.
Många undrar, när de tittar på Li Weis konst, om han manipulerat fram bilderna i datorn. Det gör han inte, med ett undantag. I flera av hans iscensättningar förekommer rep som lyfter hans kropp eller försätter den i olika lägen. Dessa är borttagna i efterarbetet. I övrigt utsätter han sig för sin konst fullt ut.
– Konsten är en del av mig – jag är performancekonstnär. Jag får en ny erfarenhet vid varje performance jag gör – och de är viktiga för mig.
Vid ena väggen i Li Weis ateljé står spegeln med det huvudstora hålet. Det var så vi möttes på Wangfujinggatan. I sin bok Li Wei (Grafiche Damiani, 2005) finns också en tumstor bild där jag fotograferar Li Wei med spegeln runt halsen.
”Ska vi ta en ny bild”, frågar jag.
– Ok, säger Li Wei och hämtar en putsduk för att göra spegeln blank.
Sedan tränger han huvudet genom spegeln och stirrar på mig med sin blick som är både undrande och uppfordrande…
—
Text och bild: Sten Lundberg
PS. Mer om Li Wei hittar du på hans hemsida: www.liweiart.com
Läs om den kinesiske konstnären Li Wei.
Med risk för att bli kallad moraltant: så gräsligt att utsätta sitt barn för fara i konstens namn! Om man som vuxen vill göra det med sig själv är väl helt upp till var och en, men ett barn… Hur tar man sig rätten till det? Det här handlar inte om moral utan om barnets egna rättigheter som individ. Är det mer ok för konstens skull än att utsätta sitt barn för andra faror som är olagliga? Vart går gränsen? När behöver barnet skyddas från föräldrarna, är frågan./Agneta