DVD & Blu-ray: The Words
Film, Recension, Videohyllan tisdag, mars 12th, 2013The Words
Drama, Usa, 2012
Regissör: Brian Klugman & Lee Sternthal
Skådespelare: Dennis Quaid, Bradley Cooper, Zoe Saldana, Jeremy Irons
Distributör: Noble
Längd: 1 tim 38 min
Ute på DVD och Blu-ray från 2013-02-06
Betyg:
— — —
Det går bra för Bradley Cooper nu. Det blev förvisso ingen Oscars-statyett för rollen som den bipoläre Pat i Du gör mig galen! (skolboksexempel på svenskt titelhaveri för övrigt). 
Men från det att Cooper genomlevde den där högoktaniga baksmällan i Las Vegas 2009 så har det onekligen gått spikrakt uppåt för karln. Rollen som den hedonistiske Phil har banat väg för återkommande samarbeten med både De Niro och David O. Russel.
Brian Klugman och Lee Sternthals debutfilm The Words är lite mer av en ljusskygg marginalproduktion. Bradley Cooper axlar huvudrollen som den kämpande författaren Rory Jansen som tjyvar ett borttappat och opublicerat manuskript från en bortglömd författare. Han lämnar in manuskriptet under eget namn och blir genast en av USA:s mest uppburna författare. Det ska emellertid visa sig att detta inte sker utan moraliska komplikationer – särskilt inte när den bortglömde författaren plötsligt gör sig till känna. Genom tre separata öden går det sakta upp för Rory att stulen lycka har ett mycket högt pris. Ridå!
The Words är en film med mycket höga ambitioner. Regissörsduon Klugman/Sternthal vill presentera ett mångbottnat drama som rör sig över tre skilda 1900-tals-epoker där Coopers karaktär är det fundamentala navet i hjulet. Det funkar sådär. Framförallt eftersom det vilar ett ordentligt överromantiskt skimmer kring The Words som naggar det mesta av historien i kanten. Det sjuder rejält av naivitet – det kokar i princip över. 
Ungefär som en hormonrusig femtonåring som läst Farväl till vapnen med den fullt förståeliga reaktionen att skriva nästa hyllade kärleksroman. Inte omöjligt kanske – men svårt.
Med risk för att låta både cynisk och förminskande så känns The Words omogen och försåtligt stereotypisk. Man har siktat på ett mångbottnat romantiskt drama men missat med en endimensionell dussinproduktion utan vare sig kött eller blod. Detta är en visuell redogörelse för den kämpande författarens stereotypiska attribut – inget mer, inget mindre. Därtill med en banal sensmoral som känns nästan panikartat inklämd.
Den fårade veteranen Jeremy Irons räddar delvis produktionen med sitt inkännande porträtt av en bräcklig och slagen man men det räcker inte. Cooper kommer inte ens i närheten av den skådespelarmässiga intensitet som han visade prov på i Du gör mig galen! och Zoe Seldana får som vanligt alldeles för lite med utrymme (ser för övrigt fram mot hennes tolkning av Nina Simone i biopicen Nina som kommer snart). Synd på en så bra ensemble. Mindre schabloner och mer blod helt enkelt.
— — —
Tommy Johansson
