Scen: Spiken i kistan
Recension, Scen lördag, februari 9th, 2013Spiken i kistan
Lerbäcks teater
Spelperiod: februari-maj.
Manus och regi:
Johan Gille och Peter Nyström
Kostym:
Jenny Gille
Medverkande:
Fredrik Andersson, Mathias Bladh, Johanna Lagerquist, Ingela Rheinoldsson, Ulrik Spjut, Ida Steén
Kök: Kalason catering
Foto: Lerbäcksteater.
Betyg:
— — —
Ja, jag har skrivit det förut och jag gör det igen. Ända sedan jag såg ”Rasmus på luffen” 2003, har jag varit frälst. Lerbäcksteaterfrälst. Minns än hur jag satt där på gårdsplanen med mitt äldsta barnbarn. Det regnade. Det var lite småkallt. Men det var b-a-r-n-t-e-a-t-e-r som gick rätt in i hjärtat. Och det var en omtänksamhet från arrangörerna som gjorde samma sak. Känslan jag fick var att det här måste jag berätta om. Hit måste föräldrar ta sina barn. Skrev ”att man ska inte vara euforisk som kritiker”.
Nu, tio år senare, har ensemblen med teaterfamiljen Gille som bas, levererat minst tjugo föreställningar. Här har visats allt från barnteater till mordgåtor, farser och julföreställningar. Spelplatserna har varierat. Sedan ett antal år tillbaka finns den utmärkta teaterladan som rymmer både matsal och scen. Hur många tusen som besökt det lilla samhället Lerbäck tack vare teatern, vet jag inte. Men att föreställningarna bokas snabbt, går lätt att se om man läser av biljettbokningen på nätet.
I år heter farsen Spiken i kistan och handlar om hur Kenneth Bohlin (Mathias Blad) får en genial idé som leder till att hans begravningsbyrå blomstrar. Hans hustru Mimmi (Birgitta Dohlander) anar att det är något skumt på gång och anlitar privatdetektiven Cliff Ahlerup (Fredrik Anderssn). Samtidigt som ryktet gått att begravningsbyrån blomstrar, och därför ska få besök av inspektör Jaana Kummelsten (Ida Steén), dyker Kenneths gamla polare, fotbollsspelaren Jonny Boy Janson (Ulrik Spjut), upp.
Förvecklingar och förväxlingar drar i gång. Den slimme Kenneth vill rädda sitt skinn till varje pris. Han vill ha guldspiken, dölja hemligheten om framgångskonceptet för Jaana Kummelsten. Hemlighålla varför han träffar den nittonåriga Tuva Dahlbäck (Johanna Lagerquist) för hustrun. Och räddaren i nöden blir förstås Jonny Boy som inte kan motstå erbjudanden om biljetter till fotbollsmatchernas match, El Classico. Till och från besöks byrån av kirurg Birgitta Dohlander (Mimmi Bohlin), som vill ha sin alldels speciella begravning diskuterad.
Pjäsen inleds med en mobilsejour där samtal går fel och förvecklingar uppstår. Som en digitalare variant av spring i dörrar. Vad kan inte ett oförutsett bortbyte av mobiltelefon förorsaka? Jag tycker att det här blir mycket lyckat med telefonscenen. Kan inte låta bli att jämföra med hur tanklöst mobiler kan användas i andra manussammanhang. Här gör manusförfattarna verkligen en kul grej av mobilerna. Men visst blir det dörrspring med. Och dessutom en kistvariant. Är det fars så är det. Är det en fars med en begravningsentreprenör i fokus, så är det. Jag kommer på mig att skratta hejdlöst. Mest skrattar jag åt radarparet Kenneth Bohlin och Jonny Boy. Den ene ganska så osympatisk men begriplig, den andre allt igenom god och ödmjuk. En sann kamrat som ställer upp in absurdum. Som till och med kryper ner i kistan med risk för eget liv.
Jag tänker att jag kanske borde gå in på detaljer. Skriva mer om geniala one-liners och korskopplingar mellan Gais och gays. Återge scenen med kista och allt. De utsökta små kistdekorationerna på borden där vi åt. Jag gör det inte. Vill att överraskningarna ska finnas kvar för er som ska se Spiken i kistan. För det tycker jag ni ska. Det här är roligt, det är i tiden. Stabilt spel. Rakt igenom. Av alla. Inklusive djuret. Dessutom gott krubb.
— — —
Agneta Wistrand Rosendal är författare och ingår i Kulturdelens redaktion.
