Henri Cartier-Bresson i Mexico 1934 – 1935
Helgesson onsdag, februari 6th, 2013Nyligen träffade jag fotografen Claes Gabrielsson på Örebro läns museum och vi kom att prata om den franske fotografen Henri Cartier-Bresson (1908-2004) som han skrivit om på sin webbsida, en text som han uppenbarligen var nöjd med och som hade uppmärksammats.
Det fick mig att tänka på Cartier-Bressons tid i Mexico 1934-35 och då bland annat den amerikanska författaren Langston Hughes (1902-1967) minnesintryck i den självbiografiska skildringen I Wonder as I Wander.
Cartier-Bresson anlände till Mexico i juli 1934 efter en inbjudan från doktor Julio Brandan om att deltaga som fotograf i en regeringsstödd expedition. Denna blev inte av, men Cartier-Bresson kom att stanna i Mexico ungefär ett år.
Han delade bostad med den amerikanska poeten Langston Hughes, författaren Andres Henestrosa (1906-2008) från Oaxaca och målaren och grafikern Ignacio Aguirre (1900-1990), en av grundarna av LEAR (De revolutionära författarnas och konstnärernas förbund). Det var en liten lägenhet i gatuplanet belägen på gatan Republica de Ecuador i marknads-
området La Lagunilla, norr om centrum – Zocalo – det stora torget i Mexico City. Det var ett synnerligen livligt och folkligt område med allehanda kommers, billiga utskänkningslokaler (cantinas) och en del bordeller.
Langston Hughes beskriver tillvaron – mittemot en kistförsäljare – som fattig, bohemisk och berikande. Bressons resekassa sinade och fadern tyckte att han kunde stanna i Mexico och svälta om han så ville. För att få gratis elektricitet i lägenheten gjorde de som sina fattiga grannar, de tjuvkopplade. De hankade sig fram, Hughes sålde en del berättelser, Cartier-Bresson utvecklade sitt ”gatufotograferande” med sin 35 mm Leica och via Aguirre kom de snabbt i kontakt med författare och konstnärer. Guadalupe Marin, Diego Riveras ex-fru blev en nära vän. Några grannar kallade Cartier-Bresson för ”mannen med ett ansikte som en räka” och han förälskade sig i en kvinna från Juchitán som gick barfota.
Efter revolutionen utvecklades i Mexico på 1920-talet en nationell och kulturell renässans med muralmålarna, Diego Rivera, David Siqueiros och José Clemente Orozco i täten understödda av utbildningsministeriet. Mexiko lockade, också på grund av landets varierade natur, folkliga kultur samt förspanska historia – och drog till sig framför allt vänsterintellektuella journalister, författare och konstnärer från Europa och USA.
Den amerikanska fotografen Edward Weston och Tina Modotti som började sin fotografiska bana här kom hit i börja på 1920-talet och då Modotti lämnade (deporterades) landet 1930 köpte Manuel Alvarez Bravo (1902-2002) hennes kamera och efterträdde henne som fotograf för Mexican Folkways. Bravo arbetade också en kort tid som kameraman vid Sergej Eisensteins inspelning av Que viva Mexico. Den amerikanska fotografen Paul Strand var också här 1932-34 bland annat för att göra en film Redes (eng. titel ”The Wave”) som producerades av den mexikanska kompositören Carlos Chavez.
Nåväl, tillbaka till Cartier-Bresson som förutom flanerandet i huvudstaden också gjorde några resor bland annat till Vera Cruz, Puebla och Juchitàn. De flesta av hans kända bilder på prostituerade togs inte som ofta uppges i närheten av bostaden utan i en annan del av staden, nämligen i trakten omkring marknaden La Merced, ett område sydöst om Zocalo. Jag har även sett en uppgift om att Ignacio Aguirre hade sin studio där och att Bresson också nyttjade den.
En del av Cartier-Bressons bilder var arrangerade som den med Guadalupe Marins ända bredvid en lerkruka och bilden med Ignacio Aguirres överkropp bredvid två lådor, en med skor som påståtts tillhöra Frida Kahlo. Ignacio och Frida hade för övrigt en tid en mycket nära relation. Guadalupes gravida kropp kan beskådas i en magnifik muralmålning från 1926 av Diego Rivera i kapellet i Chapingo.
Bravo och Bresson
Den franske fotografen Eugene Atget hade influerat både Bravo och Bresson, två ”gatufotografer” som med tiden utvecklade sina unika konstnärliga utrycksätt. I en intervju från 1976 påstår Bravo att första gången han träffade Cartier-Bresson var i samband med utställningen i Bellas Artes 1935. Men på en studiobild daterad 1934 tagen av Ignacio Aguirre står de bredvid varandra. Hur som helst, mellan den elfte och tjugonde mars 1935 hade de en gemensam utställning i Palacio de Bellas Artes. Om denna skrev Langston Hughes i publikationen Todo den 12:e mars 1935:
”In a photograph by Cartier-Bresson, as in modern music, there is a clash of sunlight and shadow, while in Bravo, the sunlight is a discreet veil that turns the shadows into velvet”.
Samma bilder fast nu också tillsammans med foton av Walker Evans visades ungefär en månad senare på Julien Levys galleri i New York där utställningen presenterades som “Documentary and Anti-Graphic Photo- graphs”.
—
Bo Helgesson
