Roman: Jobs bok

Inlagd av Måna N Berger Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur måndag, januari 28th, 2013

Jobs Bok
Ulf Lindström
W&W
Sidantal 394
Betyg:

— — —

”Så bra som en bok kan bli” hette det i SVT Gomorron Sverige, om Ulf Lindströms förra roman, En god man. Det var då det. Nu har han kommit ut med en till och bevisat att det i varje fall kan bli lika bra, än en gång. Jag vet inte exakt hur bra en bok kan bli. Visste jag det skulle jag kanske sluta läsa. Men jag hävdar att Ulf Lindström har förmågan att skriva väl, spinna fängslande intriger och behandla etiska/moraliska frågeställningar utan att förfalla till predikoton. Självironi är hans livlina, en välavvägd cynism hans vapen mot blödighet.

Titeln En god man anspelade i viss mån på Hasse Alfredssons filmtitel, En ond man och ställde precis som filmen frågan om gott och ont på sin spets. I Jobs bok frågar Ulf Lindström hur långt en man får gå för att skydda det han håller kärt. Vad ska han, vad måste han göra i ett hotat läge? Vad krävs, av en man?

Ja, ”en man”. För det här är en bok om män. Det handlar om män och manlighet, mansroller, enskilda män och män i flock. Författaren håller upp männen till granskning, vänder och vrider på dem och är inte överdrivet hänsynsfull i sina omdömen. Det handlar om fäder och söner. Om frånvarande fäder och frånvaron av en mor, vilket är två skilda saker, och vad det gör med en uppväxande pojke. På något sätt får jag känslan av att i Lindströmland är kvinnorna redan som småflickor så mogna att de grejar sådant där; att de inte är lika ömtåliga. Men jag kanske har fel? Jo, jag har fel. Nu var jag orättvis. Kvinnor blir svikna och flickor utnyttjas, även där, och de tar skada. Men Jobs bok tillhör Mannen. Eller två speciella män, som skildras parallellt. Och det är väl ingen slump att båda också är advokater till yrket.

I Bibeln, GT, berättas i Jobs bok om den rättfärdige Job som prövas av Gud, för att förmås ge sin skapare skulden för allt ont han drabbas av. Det är Djävulen, i GT kallad Anklagaren, som föreslår att Job ska utsättas för frestelse. Och uttrycket Jobspost stammar därifrån, i betydelsen ett budskap om olycka och svår motgång.

Motgångar drabbar också männen i Lindströms nya bok, som knyter an till händelserna i En god man. Där drogs åklagaren Andreas Falck så djupt in i rättsfallet med ”golfmördaren” att hela hans tillvaro sattes i gungning, hans äktenskap havererade och han tvingades se in i sig själv och medge att det inte var någon uppbygglig syn. I Jobs bok möter vi Andreas Falck igen. Han lever nu som frånskild och har umgängesrätt med trettonåriga dottern Sanna. Han har kommit på fötter efter krisen och har gott anseende på advokatbyrån. Men i samband med en rättegång utsätts han för en hotbild. En ”Jobspost” som oroar Falck mer än han vill erkänna. Han får varningar. Oron bryter långsamt ner honom. Samtidigt kontaktas han av Niklas Fridh, som var försvarare i ”golfmålet” och där gjorde en tämligen slät figur. De är två ensamma män, som nu finner varandra i en sorts vänskap. Två söner som vuxit upp i skuggan av dominanta fäder, utan någon modersgestalt som format dem. De kunde, som Fridh säger, varit bröder.

Den ena tråden i boken berör Falck, som sitter hos sin KBT-terapeut och i efterhand försöker reda ut vad som hänt, något vi så småningom får veta, men vägen dit är lång. Det är inte så lätt att berätta sanningen, ens i det terapeutiska rummet.

Job, i den här skildringen, är en homosexuell amerikan med avlägsna rötter i Sverige. Han är vänlig och impulsiv, en vacker främling som med sin charm förför den fram till dess osäkre, i sig själv inneslutne Niklas Fridh. De inleder ett förhållande. Job förvandlar honom till Nicky Free, som är stark ”som en hund”. Deras möte sker på en weekendresa till Los Angeles, men det oförutsedda händer och det blir en mycket längre resa, en road trip från vilken den gamle Niklas Fridh aldrig ska återvända. Om relationen till Job och vart den leder, berättas i infällda kapitel.

Det handlar om frihet, skuld, plikt. Och tillit, som, tänker Niklas Fridh, är en känsla som förutsätter att ingen trygghet finns. Den tanken borrade sig djupt in i mig och sitter ännu. Vad händer med den som saknar trygghet i sig själv men ändå vågar ger sig hän i tillit? Att göra sig så sårbar, så naken. Att ta emot lust. Och ömhet. Gå sönder.

Men det går knappast att förneka tesen som upprepas som ett mantra, att våld är en maktlös mans svar på makt. Dagligen bekräftas det av verkligheten omkring oss. Våld, förödmjukelse, rätten att hämnas. Rättvisa, nödvärn, kontra ”Talionprincipen” (lat. jus talionis), eller inom juridiken vedergällningsrätten, som bara är den gamla öga för öga, tand för tand- principen. Den omfattas fortfarande av en och annan och är, kanske, på väg att vinna terräng igen.  
Detta är bokens bärande teman. Omkring dem bygger Ulf Lindström upp etiska dilemman, utan facit. Går någonting att förstå?

När Falck på slutet tar sin skicklighet som förhörsledare till hjälp i terapisessionen för att avlocka terapeuten ett svar låter det så här:
”Balladen om Niklas Fridh. Vilken tonart?
Han skrattar till, han antar utmaningen motvilligt: Durmoll.
Fegis. Vad hör du?
Jag hör en sång i jagsvag tonart. En man som kan ha svårt att känna sina gränser och därför lätt blir påverkad av yttre faktorer”

Men vem som är sången och vem som är sångaren, den frågan slingrar sig KBT-terapeuten förbi. Diskussionen fortsätter hos läsaren, en god stund efter att sessionen är slut.

— — —

Måna N. Berger