DVD & Blu-ray: Förälskad i Rom
Film, Recension, Videohyllan lördag, januari 26th, 2013Förälskad i Rom
Originaltitel: To Rome with love
Kategori: Komedi
Produktionsår: 2012
Distributör: Scanbox Vision
Regissör: Woody Allen
Skådespelare: Roberto Benigni, Alec Baldwin, Penelope Cruz, Woody Allen, Ellen Page, Jesse Eisenberg,
Längd: 1 tim 51 min
Releasedatum DVD och Blu-ray: 2012-12-27
Betyg:
— — —
Woody Allen arbetar – som han själv säger – enligt en säregen form av kvantitetsteorin. Han menar att om man företar sig projektet att regissera åtminstone en film per år så borde man rimligtvis lyckas leverera en succé då och då. I Woody Allens fall är det såklart sant. Det är bara att slänga ett öga på mannens filmografi så förstår man att hans produktionsmetodik fungerar. Däremot uteblev succén den här gången. 
Förälskad i Rom kan bäst beskrivas som en slarvigt presenterad filmantologi där guldklimparna överskuggats av skräp.
Filmen kretsar kring fyra av varandra oberoende parallellhistorier där det genomgående temat är kärleksrelationer på villovägar. Vi har arkitekturstudenten Jack som lever tillsammans med sin flickvän Sally i en pittoresk lägenhet på en av Roms lummiga bakgator. När Sallys oförutsägbara vän Monica kommer på besök ställs Jack försvarslöst inför amorösa bekymmer. Vi har även den amerikanska turisten Ashley som förälskat sig i italienaren Michelangelo. När föräldrarna kommer på besök från USA inleds en relation som skall komma att innehålla allt från duschkabiner till oförlösta tenorer. Och så har vi Leopoldo – en enkel familjefar som plötsligt blir oförklarligt berömd. Alla vill ha en bit av honom – det är mediabevakning, privatchaufförer och älskarinnor. Frågan är: vill han ha det så? Slutligen har vi också det italienska paret Antonio och Milly som på olika sätt snavar över det relationsmässiga snedsteget när frestelsen viftar med försåtligt finger.
Vi har alltså att göra med inbillade begär och verkliga besvikelser. Det är det genomgående temat i Förälskad i Rom. Tyvärr är det slarvigt förvaltat. Man behöver inte vara filmvetare för att förstå att det är historiemässigt trångbott i Allens italienska kärleksförklaring. Filmen påminner på flera sätt om hommageproduktionerna New York, I Love You och Paris je t’aime från slutet av 2010-talet. Dels därför att Allen presenterar – på ett ofördelaktigt rörigt sätt – flera (längre) kortfilmer istället för en långfilm. Och dels därför att Förälskad i Rom – i likhet med ovannämnda produktioner – blir extremt ojämn. Vilket är oundvikligt när flera kortfilmer trängs med varandra inom samma ramverk.
Allen lider uppenbarligen av beslutsångest i Förälskad i Rom. Och det är smått obegripligt eftersom tre av dessa fyra historier är fruktansvärt dåliga. Bättre hade varit om Allen bara fokuserade på historien om Jack, Sally och Monica som istället har potential att bli riktigt bra. Nu slarvas deras historia bort i skuggan av tre lågvattenmärken. Jesse Eisenberg, i rollen som den relationsförvirrade Jack, och Ellen Page, som posören Monica, passar oerhört bra ihop. Kemin stämmer. Och Alec Baldwin, i rollen som ett slags gemytligt allvetande Dickenskt spöke från framtiden – en slags förbisedd vis man på Jacks högra axel – bidrar till ett djup som andas uppgiven nostalgi och livserfarenhet. Man anar en historia om ungdomens naiva världsåskådning kontra vuxenlivets bittra facit. Tyvärr får historien aldrig blomma ut till sin fulla prakt. Historien om Jack, Sally och Monica förblir istället oförlöst. Vilket är synd. Jättesynd.
Förälskad i Rom är därför Allens sämsta film av den Europa-svit som han presenterat sedan mitten av 2010-talet, där Vicki Christina Barcelona och Midnatt i Paris fortfarande lyser starkast (om än svagt i jämförelse med vad Allen kan göra när han är i toppform). Ser man däremot Förälskad i Rom som en stadsmässig kärleksförklaring så finns det – trots sceniska och manérmässiga klichéer – en stor behållning i det. Man blir onekligen sugen på att packa resväskan.
— — —
Tommy Johansson
